Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och litteraturkritiken. 33
streck, bedömt med en skonsamhet, som icke stod till buds för
ordningsreglernas alldagliga överträdare.
Hemma i Finland kunde Runebergs stridbara hållning icke
lända honom ens till den lilla skada som i Sverige. Om några
läsare, såsom tidigare framhållits, stöttes tillbaka av tonen i
hans uppsatser, så fanns det väl andra, på vilka förringandet
av Sveriges diktare verkade som ett välbehagligt uttryck för
nationella emancipationssträvanden. En sådan effekt var
så mycket naturligare som i Runebergs författarskap fram-
hävandet av vårt folklivs finska egenart gick jämsides med
hans kritik av den svenska poesin. När Helsingfors Morgon-
blads prenumeranter under våren 1832 fått roa sig åt skämtet
med Svenska Akademien och med Dahlgrens Freja, möttes de
i julinumren av den monumentala uppsatsen Några ord om
nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi socken. Man
kan icke föreställa sig annat än att mången av dem, som genom
denna uppsats väckts till medvetenhet om ödemarkslivets
kärva storhet, samtidigt fick sin uppmärksamhet skärpt för
allt det Runeberg med en viss orättvisa betecknat som »skim-
rande glans» och kling-klang i den svenska poesin. Helt omed-
vetet måste det hos Helsingfors Morgonblads läsare ha utbildat
sig en föreställning om att det bestod en oförenlig motsats
mellan Finlands och Sveriges diktning eller, som man med en
vilseledande förenkling skulle komma att uttrycka det, mellan
Runebergianismen och Tegnérianismen. Denna föreställning
blev framhävd av att man i tidningens spalter sida vid sida
mötte översättningar av finska folkvisor, originala Runebergska
dikter, och resebrev i vilka Elias Lönnrot skildrade sina färder
som runosamlare. Men alla dessa nationella tanke- och känslo-
förknippningar måste havunnit en ökad betydelse, och en stegrad
motiveringskraft efter det Runeberg, i pausen mellan sin kritik
av fosforisterna och sitt angrepp på Beskow, den 26 september
1832 i bokhandeln utsände sitt stora finska allmogeepos.
Genom att hänvisa till Elgskyttarnes publicering ledes man
emellertid tillbaka till de redan i det föregående anförda på-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
