Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Runebergskulten.
„början visste att betrakta dessa Elgskyttar som ett stort
,,skaldeverk”. „Man kände igen sitt eget land och sitt eget
„folk, något, som man icke gjort förut, på diktens område,
,,utom i bonden Paavo och hans frusna hemman. Vi äro
,,finnar, sades här på svenska, första gången med skaldens
,,röst. Och man förstod det.“
Försöker man bringa de motsägande uppgifterna till någon
sammanfattning, så kommer man väl svårligen till annat re-
sultat än att Elgskyttarne under åren närmast efter diktens
utkommande icke hade tillvunnit sig all den vidsträckta
popularitet, som Runebergs vänner ansågo den förtjänt av,
men att den även — och det är nödvändigt att med ett visst
pedanteri väga vittnesbörden mot varann — möttes med upp-
skattning, för att icke säga med hänförd beundran, i kretsar
vilka med åren blevo allt vidare och vidare. Den lilla skaran
av jämnåriga, som i Åbo sett upp till Runeberg med kamra-
ternas beundran för en ledare, hade vuxit för varje nytt verk,
som skalden sänt ut i offentligheten. Den hade fått ett starkt
tillskott från landets rent finskspråkiga befolkning efter det
Oulun Wiikko-Sanomia den 5 februari 1831 publicerat en över-
sättning av Bonden Paavo. Och den skulle — därom kan man
väl utan bevis vara övertygad — komma att vinna nya och
trogna anhängare från de dagar, den 17 och 21 augusti 1835*,
* Enligt en uppgift hos Strömborg, som går igen hos senare biografer,
skulle dikten »vid sitt första framträdande ej ha ådragit sig någon synner-
lig uppmärksamhet». Det bör dock observeras att Strömborg till sitt
påstående fogar en inskränkning: »såvitt jag kunnat utröna». Han har
antagligen i tidningspressen sökt några tecken på att folket förstått att
värdera den gåva det fått mottaga, och då han ej anträffat några dylika
tecken, har han slutit sig till att »publiken ännu ej var mogen för Molnets
broder». Det förtjänar likväl nämnas att man i Helsingfors Morgonblad
för den 3 december 1838 (således efter det Runeberg lämnat Helsingfors
och sin tidning där) finner en insänd dikt med titeln Tankar efter läsningen
af ,,Molnets broder" ur Helsingfors Morgonblad år 1835, n:o 63 och 64.
Poeten, som tecknar sig W-g, hyllar den skald som besjungit Talltrasten
och Torpflickan i Kandals lunder, och som nu, med sina „toners förtroll-
ning” frammanat fosterlandets hjälte, Molnets broder, som oförgätlig
genom sången skall leva i sonasöners minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
