Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tidigaste meningsolikheten mellan kritikerna i Sverige
och skaldens beundrare i Finland hade, så förefaller det, sin
grund i ett rent missförstånd. När en författare i Den svenske
medborgaren för den 27 augusti 1830 anmälde den första sam-
lingen av Runebergs Dikter, sade han om »Idyll och epigram»
att denna avdelning, »vilken till största delen består av över-
„sättningar och imitationer av Finska stycken, gjort oss be-
„kanta med Finska poesiens vackra sida». När åter Rydqvist
den 21 juli 1832 i Heimdall bedömde de Serviska folksångerna,
ställde han idyllepigrammen i samband med den sydeuropeiska
folkdikten. »Hans vackraste lyriska original-poemer», så
,,uttryckte han sig, »utgivna i hans ,,Dikter” under namn av
„ Idyll och Epigram, skola, efter en närmare bekantskap med
„Serviskan befinnas vara efterbildningar därifrån; ävensom
„det av Svenska Akademien belönta poemet: Grafven i Perrho
„har så till anläggning som utförande, ett tycke av den Ser-
„viska folkvisan*, kanske — såvitt vi av styckets partiella
,,uppläsning på Akademiens högtidsdag kunde döma — med
,,någon modifikation från den Finska.» Och när samme
Rydqvist år 1834 i Svenska Litteraturföreningens Tidning
bedömde den andra samlingen av Dikter, återkom han till
dessa jämförelser. Han framställde det som om Runeberg,
genom att utgiva Serviska folksånger, hade åt sina läsare »gett
claven till hans eget idylliska och epigrammatiska författar-
skap», och han antydde att det bland de nya idyllepigrammen
* Rydqvists sammanställning ter sig i denna punkt icke alldeles
obefogad om man, under ledning av rektor Eirik Hornborg, jämför
Graven i Perho med den serviska folkvisan Blodshämnden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
