Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Runeberg och litteraturkritiken. 45
sig om det inflytande, som utövats av Luise, så kan det sättas
i fråga om slutpointen i Runebergs inlägg är så beviskraftig
som han synes ha ansett. Det händer ju ofta att författare om
icke „imitera”, så åtminstone låta sig påverkas av böcker,
som de icke själva ha läst. Genom samtal med andra, genom
kritiker och referat, mottaga vi i andra hand litterära intryck,
vilka kunna vara lika betydelsefulla som en direkt beröring
med de ifrågavarande diktverken. Och ett sådant medelbart
inflytande har man så mycket bättre anledning att förutsätta,
som de Voss’ska idyllerna på 1820-talet hörde till den bildade
ungdomens favoritlektyr. Ernst Lagus har t. o. m., med åbe-
ropande av gamla familjetraditioner, kunnat påvisa att just
Luise var läst i de Runebergska kretsarna i Pargas. Då på
1820-talet, så förtäljer han, »ett stadsbud engång for in från
Pargas prästgård till Åbo, hade de unga flickorna i ärkebiskops-
hemmet från trappan ropat: »glöm nu för all del inte att ta
„med er hit ut Vossens Luise — något som gav ärkebiskopin-
,,nan anledning att smått förtretad utropa: Herre Gud, fins
,,här inte ren flickor tillräckligt.»
Frågan om den Runebergska diktningens förhållande till
sina förebilder är emellertid alltför betydande, och alltför in-
vecklad, för att kunna fullständigt behandlas annorlunda än
i en undersökning för sig. Den har här blivit berörd, icke för
sin egen skull, utan endast därför att den ger oss ett tillfälle
att iakttaga, huru Runebergskultens rättrogna anhängare
förhålla sig till de litteraturhistoriska forskningsuppgifterna.
Det är ju betecknande att Ernst Lagus, som gjort sig så väl
förtrogen med de litterära förhållandena på 1820- och 1830-
talen, icke desto mindre syntes betrakta Runebergs meddelande
som ett fullgott bemötande av alla påståenden om den Voss’ska
idyllens inflytande på hans diktning, samt att Lagus med en viss
skärpa behandlat de kritiker, som trott på ett dylikt inflytande.
Det uppfattningssätt som Cygnæus gjort till sitt på 1830-
talet, har förblivit bestämmande för de följande släktledens
bedömare. Så sent som år 1907 säger sålunda Arvid Hultin,
att »man ännu ej i dag som är.lyckats påvisa, varutinnan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
