Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Runeberg och studenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Runebergskulten.
stor vikt vid det materiella programmet, och särskilt dryckes-
varorna voro ymnigt företrädda. Bålar stodo framsatta i tält,
som blivit uppslagna på värdshusets gård, och i tältens skymning
serverade många sig direkte ur dem, utan att ens göra sig mö-
dan att hälla drycken i glas. Det förefaller även som om supén,
vilken begynte klockan 1 på natten, hade blivit aväten under
en viss oordning. Men trots allt detta mynnar Topelius’ redo-
görelse ut i ett klart och harmoniskt ackord, när han förtäljer
om huru de sist kvarblivna (omkring ett femtiotal) vid 6-tiden
på morgonen följde hedersgästen hem till hans bostad. Det
var en vacker vårmorgon, med solglans över hamnarna,
sundet och viken. Runeberg, ,,som gång på gång blivit upp-
hurrad”, ,,var mer öppen och innerlig än annars”. Sångarna
ordnade sig i led •— Topelius var med som andra tenor — och
stämde upp Vikingasäten och Upp genom luften. När man
kommit till Långa bron, steg Fredrik Ehrström fram för att
anföra sina egna kompositioner till Svanen och Källan, medan
skalden själv stod lutad mot broräcket och betraktade ljusets
spel på den glänsande vattenytan.* Men vid slutverserna i den
senare sången — om huru källans ljus och mörker bero av de
skuggor, som molnen kasta över dess spegelyta — avbröt
dem Runeberg med en liten korrigering av sin egen dikt.
„Nej”, sade han, ,,nej, det är icke sant! Sen på vattenspegeln
,,där! Är han ren, skall ingen sky förmörka honom, ingen, ty
,,han bär sitt ljus i sig själv.»
Med dessa avskedsord gav Runeberg ett vackert bevis på
konsten att skåda livet ljust. Tanken som de uttrycka var
karakteristisk såväl för honom som för hans förhållande till
* Sedan några studenter, bland vilka Topelius var en, den 20 feb-
ruari 1836 bildat ett privat sångsällskap, hade det blivit sed att man
efter mötena gick till Runebergs bostad och sjöng Källan utanför hans
fönster. När man fått hjälp av Svanens och Källans kompositör, Ehr-
ström, tog sången ökad fart. Det kunde även hända, att de kända melo-
dierna fingo ljuda i „academifarstun”, om man träffade Runeberg där.
Sålunda stämde det fullt överens med hävden, att Källan sjöngs som
den sista sången, när studenterna togo avsked av Runeberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
