Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Runeberg och studenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och studenterna. 79
till högsta ort om rättigheten att få promovera honom. Det
var då för sent att åstadkomma någon ändring; så mycket mer
som han icke hade kunnat framhärda i motståndet utan att
kränka sin trofaste ungdomsvän, promotorn B. O. Lille, i vars
välvilja hela förslaget hade sitt ursprung. Men hans lynne var
förstört för en lång tid framåt; ,,han fräste som ett strykjärn”,
säger fru Runeberg, ,,när man på något sätt berörde frågan om
promotionen”. Ännu under sin sista sjukdomstid bragtes han
ur jämvikt, när den teologiska doktorsgraden en gång om-
nämndes under ett samtal med Strömborg. »Han satte sig
„hastigt upp i sin säng och yttrade, medan han med en ho-
,,tande åtbörd häftigt höjde sin knutna friska hand: »Sakra-
,mentskat •— de veta icke huru en karl skall vara.»
När den misshagliga hedersbevisningen ej mer kunde av-
visas, var Runeberg tvungen att foga sig såväl i situationen
som i dess oundvikligaste konsekvenser. Han diktade en Häls-
ning till fruntimren vid teologiedoktors promotionen 1857 (man
föreställer sig att arbetet på denna skyldighetsdikt icke bidrog
till att förbättra hans lynne under dessa majveckor) och han
uppgav, under B. O. Lilles enträgna påtryckning, sin avsikt
att låta sig promoveras frånvarande. Men man tycker sig se
att han, när han även i denna punkt tvingats att ge vika, sökte
inskränka sitt deltagande i festligheterna till det minsta möj-
liga. Han anlände icke till Helsingfors förrän aftonen före
promotionen, och kunde därför ej vara med om den middag i
Kajsaniemi, där professor Nyblaus, talesman på de svenska
gästernas vägnar, utbragte en skål för honom »finnen före-
„trädesvis — som tillika är Nordens, ja hela Europas största
,,nu levande skald». Han var borta från såväl de gamla som de
unga magistrarnas middag, och visade sig ej heller vid balen.
Vid de unga magistrarnas frukost efter promotionen hade
han helt visst gärna infunnit sig, emedan representanterna
från Sverige mottagit inbjudning till den — han hade ju ti-
digare beklagat att han i Uppsala år 1851 icke fick träda i
närmare beröring med studenterna -— men då var han gäst
hos gardesbataljonens officerare, som skänkte honom en stud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
