Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Runeberg och studenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och studenterna. 81
gan vägrade obarmhärtigt att mottaga några bjudningar, trots
det värdinnorna nästan knäböjande bönföllo om att han måtte
höra deras hus den äran.
Till skaldens dåliga lynne kunde man måhända finna en
medverkande orsak i den tryckta stämning, som var rådande
under promotionsveckan år 1860. Myndigheterna hade blivit
så uppskrämda av allmänhetens hyllningar för de svenska
gästerna, landshövding Montgomery och professor Nordström,
att de t. o. m. förbjudit folket att hurra och studenterna att
sjunga vid Runebergs ankomst, och att magistrarna icke er-
höllo tillstånd att på övligt vis och i vanliga former anordna
sin promotionsbal. Men den egentliga grunden till hans miss-
stämning stod väl dock att söka däruti, att ceremonierna lade
ett band på hans väsen. Han kände sig instängd i respekta-
biliteten, nu liksom under sitt besök i Sverige år 1851, och han
led av att icke fritt kunna välja vare sig sitt umgänge eller
formerna för detsamma. Detta framgår av att hans i grunden
så sällskapliga och meddelsamma sinne tinade upp, så snart
han blev fri från formtvånget.
Samme Runeberg, som i Helsingfors vägrade att låta sig
föras till en middag för Nordström och Montgomery, utövade
endast några dagar senare ett frikostigt värdskap för Mont-
gomery, när denne, åtföljd av en talrik svit av Helsingforsare
(Strömborg uppräknar icke färre än 14 bemärkte män, som
hörde till ressällskapet), gjorde sitt besök i Borgå. I ett privat
brev till professorskan Castrén har Snellman berättat att
Runeberg hela dagen ,,var i sitt esse och gav till bästa ett
dussin nya stycken ur Fänriken”. Och Zachris Topelius har i
sina Självbiografiska anteckningar livfullt skildrat den be-
römda tilldragelse, då Runeberg, tidigt på morgonen efter
Nylands officerares fest för Montgomery, ute i officersträdgår-
den improviserade sitt trumslagartal till veteranen från 1808
—1809 års krig.
Talet är antagligen allmänt bekant genom den dikt, En
Runebergsk natt, som Hjalmar Procopé författat på grundvalen
av Topelius’ berättelse. Det skulle, säger Topelius, sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
