Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Runeberg och studenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Runebergskulten.
ha blivit räknat som det förnämsta av alla dem skalden hållit,
om blott någon hade förmått uppteckna orden just sådana de
föllo. I saknad av ett fullständigt referat vågar man väl icke
påstå någonting mer, än att det i varje händelse varit ett ty-
piskt Runebergskt anförande. Huru mycket av det mest be-
tydande i skaldens gärning kommer icke till synes i det sätt
på vilket Fänrik Ståls Sägners diktare riktade sig till förfat-
taren av den första svenska historien om kriget 1808—09.
Huru karakteristiskt är det ej att han, som i Eldsvådan med
en sådan lust hade redogjort för skolgossarnas krigslekar, och
som lagt in så mycken värme i sin skildring av den lille trum-
slagarens uppträdande, nu påminde om att den högtuppsatte
landshövdingen begynt sin bana som trumslagare. Och det var
väl icke utan en tanke på sig själv han slutade med att tala
om »huru den lille trumslagaren trummade i varje människo-
„hjärta, under prästens kaftan och landshövdingens frack,
„och så länge han trummar behåller hjärtat sin glöd och livet
„sitt hopp om bragder och ära.»
Det gives ingen anledning att tillämpa senare tiders be-
traktelsesätt för att bygga några psykologiska konstruktioner
på motsägelsen mellan Runebergs lynne och hans prästerliga
värdighet. Av allt att döma tryckte kaftanen icke honom
mer än något annat, världsligare plagg hade gjort det. Men
all yttre värdighet som sådan tyngde honom med sina påmin-
nelser om rang, samhällsställning och uppnådd ålder. Av
dylikt hade han under de närmast föregående dagarna fått sin
övermättnad i Helsingfors. Och han hade under promotions-
festerna ånyo erinrats om huru han tre år tidigare i ledsamt
högtidliga former fått mottaga en för honom osympatisk,
respektabel och ålderdomlig utmärkelse. Tager man allt detta
i betraktande så kan man fråga sig, om det icke bakom orden
till Montgomery undermedvetet gömde sig något av ursäkt,
självförsvar och protest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
