Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Runeberg och Borgå gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Runebergskulten.
„Borgerlig ordning fordra att icke en tum efterskänkes åt det
,,inbrytande övervåldet, som nedifrån uppspirar. Till varje
„fäderneslandsväns glädje kan jag förklara, att Gymnasii
,,ungdomen, som eljes är kitslig, uppfört sig med en hållning,
,,som skulle hedrat deras Lärare. Lindfors, som fått sig be-
„svärsanvisning till Hovrätten över den föreställning jag nöd-
„gades giva honom till protokollet, tycktes icke våga sig dit,
,,och rådligast torde det vara. Öhman begynner vackla, Bore-
,,nius har övergått till sansning och förenat sig med den tän-
,,kande Lindh, varöver Rabulisterna förarga sig. Det återstår
,,således blott Causa mali Bonden Lindfors, som måttar sido-
,,hugg åt Ephorus, där han blott träffar honom, och hans
,,barske vapendragare, den österbottniske fiskaren. Bönder
,,och sjömän utgöra samma slags folk. Det bevisar sig även
,,härstädes — -
––– .”
Någon tid senare, efter det Runeberg i domkapitlet före-
dragit sin skrivelse, fick dr Crohns mottaga ett annat, ännu
mer temperamentfullt brev:
»Ephori Ämbete och Skoleordning fingo sista onsdag en
,,sådan kataknuff av Lector Runeberg, att jag tyckte det
,,vara bäst att laga mig undan, eljest hade troligen örfilar
,,kommit att sluta balen. Han var så ond, att han icke hölls
,,på sin stol i Cons:ii rummet, utan hoppade som en tetting,
,,samt var grå och blå i ansiktet. Dokumentet, som efter min
,,övertygelse ådagalägger vanvett, härrörande av ilska, får
„du väl se då du den 2 junii, jämte Quist och Boucht och
,,Contractsprosten Hartman skall deltaga i överläggningar,
,,som komma att bli temmeligen alvarsamma.»
Trots all den karikerande överdriften i Ottelins beskrivning
av den blågrå tättingens hoppande, vågar man icke med be-
stämdhet förneka att den måhända avslöjar några utmärkande
drag i Runebergs uppträdande vid det dramatiska tillfället.
Och om skalden inför sittande domkapitel kunde förlora be-
härskningen över sig själv, är det väl sannolikt att sådant
även inträffade i lärosalarna. Strömborg meddelar visserligen
att han under de tre år (1849—1852) han själv var gymnasist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
