Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och Borgå samhälle. 129
Runebergs verk kan inan ha olika meningar. Ty vad som kom
till blev, såsom Söderhjelm epigrammatiskt har uttryckt det, i
all sin knapphet dock „en hel nationallitteratur”. Det kan
även hända att man borde känna sig tacksam över att Rune-
berg, till åtskillnad från så många andra av världslitteratu-
rens stora genier, lämnat efter sig ett så litet antal av dessa
umbärliga verk, som endast skymma anblicken av de stora
mästerstyckena. Men vare sig man vill beklaga eller prisa
sparsamheten i hans produktion, så bör man väl, i överensstäm-
melse med hans eget betraktelsesätt, i denna sparsamhet
kunna se ett bevis för att det, trots allt vad han synes ha fruk-
tat, icke hade lagt sig någon vinter, utan snarare ett slags
sommarstämning över hans tillvaro i småstaden.
Att så varit fallet, synes framgå såväl direkte som indirekte
ur allt som berättats om skaldens vistelse i Borgå. Runebergs
offentliga verksamhet, och det sällskapliga i hans lynnes-
läggning, förde honom ut ur den „avskildhet”, under vilken
hans hustru lockades att fördjupa sig i minnena om allt vad
hon gått miste om genom flyttningen från Helsingfors. *
Såsom det framhållits av henne, som kände honom bättre
än någon annan, ägde han den ovärderliga förmånen - „att
kunna intressera sig för alla människor och alla intressen”.
Och han var därtill i besittning av en annan egenskap, som
i den nya omgivningen kom honom synnerligen väl till pass:
den orubbliga trygghet i omdömet om människorna, som
gjorde honom fullkomligt oberoende av all gängse värdesätt-
ning. Han hade sin uppskattning för sig, vilken aldrig påver-
kades av flärd eller hävd. Därför att han städse såg till det
väsentliga hos dem han trädde i beröring med förmådde han,
på ett sätt som Strömborg gjort begripligt för oss, finna sig
* Det är betecknande att Fru Fredrika, när hon i brevet till Augusta
Lundahl klagar över sin ensamhet, bland annat säger: »Det är min namns-
dag i dag, denna afton, som jag varit van att tillbringa med de mina i
Helsingfors, har gjort mig litet „Catolsk” i huvudet. Även Runeberg
är på kalas i afton, barnen hålla på att somna; det är så ensamt, sällan
har jag så önskat mig helst en av mina närmaste hos mig.»
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
