Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Runebergskulten.
till rätta i en umgängeskrets, där andra hade känt sig lands-
förvisade. Han som besjungit tiggarsonen med kungapannan
och som låtit sin älsklingshjälte, den tappre och. varme genera-
len, ge upphöjelse åt Fähund-Stolt, var väl mindre än någon
annan i behov av beröring med sådana, som i kunskaper och
i bildning, men också endast däri, voro hans jämbördige.
Han kunde räkna en godsägare och en småstadstullförvaltare
som sina stora ,,läromästare för livet”, av vilka han fått mot-
taga mer än av sina vänner bland landets yppersta vetenskaps-
män i huvudstaden. Förstår man detta, så förstår man även
att han tillbakavisade alla tankar på återflyttning till Helsing-
fors, såväl år 1847, då professuren i grekisk litteratur hade
blivit ledig genom Sjöströms död, som år 1857, då han själv
tagit avsked från sin lektorstjänst och nått fram till ett visst
ekonomiskt oberoende.* Och man förstår därjämte att han,
när han mottog besök av sina Helsingforsvänner, i sina sam-
tal med dem rent av kunde taga parti för småstaden.
Strömborg anför sålunda, enligt Runebergs egen berättelse,
några betecknande uttalanden till resande, som med förnämt
överseende blickade ned på livet i Borgå. »I kommen», så
skulle skalden ha plägat uttrycka sig, »hit ifrån huvudstaden
,,med senatshuset till frack och universitetshuset till byxor,
„och tycker er vara ena förskräckliga kaxar, men jag skall
„säga er, att här ’bakom bergen’ finnas också människor».
Biografen tillfogar att Runeberg sannolikt icke varit länge i
Borgå, då han fann sig manad att ge sina besökande vänner
denna erinran. Senare, när namnet Borgå genom honom fått
en högre klang, behövdes en sådan påminnelse alls icke.
Med citat som dessa borde man, så förefaller det vid första
* För fullständighetens skull bör det framhållas, att Runeberg vid
det första tillfället fruktade för att den akademiska lärarverksamheten
skulle hindra honom i hans diktning, vilken just då — medan den första
samlingen av Fänrik Stål förbereddes — hade blivit honom kärare än
någonsin, samt att han år 1857 hade kalkylerat att hans inkomster, soni
gott räckte till för livet i Borgå, icke skulle ha befriat honom från be-
kymmer i huvudstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
