Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Runebergskulten.
slutet av 1850-talet. Då några äldre vittnesmål synas stå i
strid med dessa vänners berättelser, kan väl orsaken härtill
sökas däruti att olika iakttagare använt orden i olika mening.
„Likgiltigheten” och „trögheten” hänförde sig måhända till
sådana tillfälliga ting, som från en viss högre synpunkt kunde
te sig underordnade — i sådant avseende kunde man om Rune-
berg säga att han vår påfallande och i några fall måhända
rent av stötande onyfiken — medan det livliga intresset rik-
tade sig mot stora livsfrågor.
Om en sådan tolkning gör de skenbart motsägande upp-
gifterna förenliga med varandra, kan den därmed icke befria
oss från förnimmelsen av att det dock ligger någonting för oss
otillfredsställande i tanken på den umgängeskrets, i vilken
skalden försattes genom överflyttningen till Borgå. Man kan
väl icke utan beklagande läsa vad Robert Tengström skriver
i sitt tidigare citerade brev från sommaren 1845. »Obegripligt
„är det dock, att han hela sommaren står ut med ett så tank-
,,löst liv — ty en bok har han ej med sig och de gäster han ofta
„nog har, underhålla honom ingalunda med andlig spis.» * Och
för att återgå till utgångspunkten för denna mödosamma och
måhända fåfängliga diskussion avfrågor, i vilka man dock aldrig
når fram till full säkerhet, så kan en fördjupad granskning av
notiserna endast stärka vår övertygelse om att-Runeberg åt-
minstone under den första tiden av sin Borgåvistelse måste
ha känt sig ett grand beklämd i den nya omgivningen, som
så litet tillfredsställde hans behov av intellektuelt utbyte.
Till stöd för denna uppfattning kan man numera åberopa
ett vittnesmål, som icke var känt på den tid då Strömborg
utarbetade sina biografiska anteckningar. I sina år 1904 ut-
givna hågkomster från pojkåren och gymnasiet berättade den
då 83 åriga Wilhelm Lagus om den tid när Runeberg tillträdde
sin lektorstjänst. Han var själv då en 16 årig borgågymnasist,
som var fylld av bitterhet över att han tvingats att lämna sitt
* Tengströms observationer stämma överens med vad W. E. Svedelius
antecknat om sitt besök på Kroksnäs år 1859. »Jag såg knappt en bok i
den store skaldens rum».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
