Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och Borgå samhälle. 139
det, men det kan sättas i fråga i vilken mån denna lyrik från
de akademiska kretsarna hade trängt fram till borgerligheten.
Elgskyttarne hade väckt en livlig entusiasm, men hänförelsen
hade varit störst på de håll som gripits av den finskt nationella -
strömningen, och denna hade väl på 1830-talet ännu icke gjort
sig i högre grad gällande i Borgå. Genom Hanna blev Rune-
bergs diktning, såsom Strömborg framhållit, „i högre grad
känd och älskad än någonsin förr” — men i betraktande av
det tröga tempo, som då var rådande i den andliga samfärd-
seln, förefaller det icke alldeles säkert, att den stora allmänheten
i mitten av maj lärt känna och beundra en dikt, som ut-
kommit den 9 dec. föregående år. Om alla dessa osäkerheter
fogas till varandra, når man sannolikheten (och längre än till
sannolikheter kan man i dessa stycken aldrig komma) av att
,,Stadens äldste, rådmän, köpmän och doktorer“ icke alltför
mycket kände sig rubbade i sitt lugn, när det hade anlänt en
ny lektor i grekiska till gymnasiet.
Det bör även framhållas att den värld ■—■ lärarkollegiets
och domkapitlets — i vilken Runeberg inträdde, antagligen
rätt skarpt var åtskild från de infödda stadsbornas, borger-
skapets och de lägre tjänstemännens, värld. Så var det tyd-
ligen fallet i de flesta småstäder, som ägde domkyrka och högre
läroverk. Och om Borgå samhälle framhåller Strömborg ut-
tryckligen att handelsmannakåren vid tiden för Runebergs
inflyttning befann sig i en period av förfall, vilket låter oss
tro att det icke rått mycken beröring mellan den och de högre
tjänstemännen. Runeberg, för vilken klasskillnader icke
synas ha existerat, valde obesvärat sitt umgänge på båda
sidor om ståndsgränsen, och bland de anspråkslösa människor
han tog till sina jaktkamrater, förvärvade han trofasta vänner,
som senare blevo hängivna upprätthållare av Runebergs-
kulten. Men det är väl icke alldeles uteslutet att han, åtmin-
stone under den första tiden, med sitt ringaktande av kon-
ventionerna på det ena hållet förlorade vad han vann på
det andra. Man undrar, så som man över det långa avståndet
har lov att undra, om icke mången hedervärd medelklass-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
