Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 Runebergskulten.
brev till sin syster och till fru Augusta Wallenius får man en
överväldigande och från husmoderlig synpunkt beklämmande
förnimmelse av den mängd gäster, som uppsökte Runeberg,
och som skulle bespisas i stadshemmet och såväl bespisas som
hysas i sommarbostaden på Kroksnäs. Till en bekräftelse på
dessa brevutdrag kan man anföra professorskan Kellgrens
yttrande till Topelius om att det under en sommar, som hon
tillbragt på Kroksnäs, räknades endast tre dagar utan gäster.
Det förefaller rent av som om ingen märkligare resande —
och icke många av de mindre märkliga — hade passerat
Borgå utan att avlägga besök i skaldegården. * De enda
* För att få en föreställning om den vittfamnande gästfrihet Rune-
berg utövade, behöver man endast läsa en anekdot, som år 1885 för-
taldes av en krönikör i Wiborgsbladet. Krönikören berättar att han en
kall och ruskig höstdag företagit en resa från Viborg till Petersburg.
Då han försummat att förse sig med lektyr hade han inlåtit sig i samtal
med den enda medpassageraren i hans kupé, som av allt att döma var
en burgen och mäktig man. [De uppgifter som meddelas om att han
ägde flere villor i trakten av Viborg, där han plägade tillbringa sina
sommarferier, göra det möjligt för oss att identifiera honom som kejsar
Alexander !II:s hovleverantör, den från Sverige bördige beklädnads-
mästaren Johan Petter Lidvall.]
Konversationen mellan de två resandena blev snart livlig nog; huru
det gick kom- man att tala om Runeberg — och från den punkten är det
riktigast att meddela krönikörens berättelse i direkt anförande:
»Då ljusnade”, så heter det om reskamraten, „hans blick och efter
»att ha tagit en väldig pris snus, sedan han därförinnan bjudit mig en
,,sådan, förtäljde han mig följande: Jag glömmer aldrig den dagen då
»jag jämte en kamrat i början av 60talet besökte Runeberg. Min kamrat
„och jag hade vandrat genom landet och hamnade slutligen i det lilla
»Borgå. Naturligtvis måste vi besöka den berömde lektorn, vars Fänrik
„Ståls Sägner vunnit ett sådant uppseende i Sverige. Ty jag skall säga
»att vi båda hade en viss förkärlek för poesi. Utrustade i frack uppsökte
„vi hans bostad och blevo av jungfrun underrättade om att lektorn
»skulle bliva hemma hela dagen, emedan skolan hade lov». [Här måtte
hovskräddaren ha förirrat sig i dateringen, ty om det verkligen varit
i början av 1860-talet han gjort sitt besök hos Runeberg, så kunde jung-
frun icke ha åberopat någon lovdag i den skola, från vilken skalden tagit
avsked redan år 1857.] Vid vårt inträde kom han oss vänligt till möte
»och då vi uttalat vår önskan att få se honom, som nu var så populär i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
