Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Runebergskulten.
han med en, på Snellmans initiativ tillkommen, skrivelse från
ministerstatssekreteraren, greve Armfelt, som meddelade
att Hans Kejserliga Majestät i nåder täckts tillåta, att av
de till Kanslers disposition ställda medlen ett anslag om 240
rubel silver tertialiter skulle utbetalas åt skaldens då vid
universitetet inskrivne söner. Om än Runeberg, såsom Ström-
borg med rätta förutsätter, kände sig förödmjukad av att
man ur allmänna medel bidrog till utgifter, dem han som
fader ansåg sig förpliktad att själv bestrida, kunde han iden
välmenta gåvan icke se annat än ett bevis på att han åtnjöt
förtroende på högsta ort. Ett dylikt bevis hade han för övrigt
fått mottaga föregående år, då han utnämndes till ledamot
av St. Anneordens andra klass, liksom till dementi, antyder
hans biograf, »av de i utlandet cirkulerande ryktena om att
han fallit i onåd».
Med nådevedermälena från St. Petersburg uttömmes inga-
lunda förteckningen på de utmärkelser Runeberg blev före-
mål för under sin vistelse i Borgå. Om bytet av en universitets-
docentur mot ett landsortslektorat kunde ha ansetts som ett
slags degradering, så blev den nya lektorn kort efter sin över-
flyttning utsatt för den ena upphöjelsen efter den andra.
Redan år 1839 kom det stora, om än försenade så likväl tack-
samt mottagna erkännandet från Svenska Akademien, som
utan föregående tävlan tilldelade Runeberg sin stora guldme-
tetet försökt utverka för hans räkning. Jämförelsen mellan de två under-
stöden förefaller emellertid icke fullt beviskraftig. Är 1837 ville man
förmå honom att kvarstå vid universitetet (med skyldighet för honom
att där hålla föreläsningar t. ex. i estetik) efter det han, måhända i en viss
bitterhet över lidna motgångar, redan hade beslutat utbyta universitets-
verksamheten mot det lugnare arbetet vid ett landsortsläroverk. År 1839
däremot gav man, utan att fordra någon motprestation, honom ett under-
stöd som ett erkännande av hans förtjänster som skald — och ett sådant
understöd borde han ju med gott samvete och odelad tillfredsställelse
ha kunnat mottaga. Såsom Strömborg framhållit gladde sig Runebergs
vänner åt att skalden fick mottaga vad man kunde beteckna som Finlands
första diktargage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
