Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och Borgå samhälle. 155
dalj. * Att medaljen åtföljdes av en älskvärd skrivelse från
akademisekreteraren von Beskow — som därmed tog en
kristen hämnd på Runebergs bedömande av Sveriges Anor
och vackert gjorde bot för sina egna förlöpningar i artikeln om
Den nya stjärnan i Östern — ökade naturligtvis utmärkelsens
värde för Runeberg. — Såsom bevis på uppskattning i de
nordiska grannländerna värderade han väl även de hyllningar,
som under de följande åren kommo honom till del i form av
ordnar, ledamotskap i lärda och litterära sällskap, inbjud-
ningar till akademiska högtider o. m. dyl.
Allt, eller nästan allt detta är, med bifogade data, för-
tecknat i Tor Carpelans och L. O. Th. Tudeers uppslagsverk
Helsingfors Universitet. Lärare och tjänstemän, och det har na-
turligtvis för litteraturhistorien rakt ingen betydelse. Men i all
sin fåfänglighet kunna t. o. m. de officiella hederstecknen ge
ett visst mått på omfattningen av Runebergs popularitet.
Och för det ämne som nu närmast upptager oss, d. v. s. för
frågan om borgåbornas förhållande till Runeberg, äro icke
ens sådana futiliteter helt att ringakta. Man får väl tro att
Runeberg åtminstone för några av stadsborna steg på skalan,
när han (från år 1844) kunde kallas professor, och att enligt
dessas mening någonting lades till hans rang med de ordnar
och titlar han erhöll.
Det hade varit orätt att helt och hållet förbise det offentliga
och officiella erkännandets inflytande på den uppskattning,
som Runeberg åtnjöt i Borgå samhälle. Men det vore än mer
* Akademiens guldmedalj föranledde en lång finskspråkig fägnesång
Runo Runebergille, som trycktes i Sanan saattaja Wiipurista och kort
därpå avtrycktes — vid sidan av en poetisk svenskspråkig översättning
— i Åbo Tidningar. Det kan måhända anses betecknande för opinionen
på vissa håll i Finland, att det i sången förutsattes att de aderton endast
med svårighet låtit förmå sig att tilldela Runeberg medaljen. Det säges
t. o. m. att konungen omedelbart paketerat in medaljen och förseglat
paketet med sitt sigill, för att de gamla herrarna i Akademien icke skulle
få tillfälle att ändra sitt beslut. Jfr Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
