Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och Borgå samhälle. 159
anlänt redan den 22, och med tillämpning av vad bergmästare
Tengström en gång betecknat som »den vanliga runebergska
stilen» hade värdar och gäster vakat tillsammans långt in på
morgonen. Följande förmiddag uppvaktades brudparet av
skaldens tjänstekamrater och vänner, anförda av biskop
Ottelin, och på aftonen gavs stor supé i hemmet för gäster, som
enligt Strömborgs ett grand obestämda uppgift voro „fler-
dubbelt så många” som de omkring 30 inkvarterade resan-
dena. B. O. Lille, som varit med om bröllopet 25 år tidi-
gare, uppläste en lång dikt, i vilken han — med metern och
uttryckssätten lånade från ,,Till flydda tider återgår” — i
28 strofer skildrade silverbrudgummens levnadslopp och pri-
sade de gemensamma ungdomsminnena. Veteranernas kanna
höjdes för välgångsskålar, sång och tal följde på varandra, och
Runeberg, som på förmiddagen besvarat biskopens hyllnings-
ord med att hänvisa till »Givaren av all god gåva», erinrade
nu tacksamt om sitt äktenskaps lyckliga dagar, med en värme
vars mening säkert fattades av hans maka, om än orden delvis
gingo hennes stackars öron förbi. Efter talet sjöngs Vårt
land i samfälld kör, i vilken skalden deltog, och därpå bars han
i gullstol flere varv kring salen, medan silverbruden på sitt
håll ,,hurrades upp, högt och glatt”. Topelius, som i Hel-
singfors Tidningar införde en liten notis om festen, säger
härom: »De armar, som jublande lyftade makarna på deras
,,minnens och deras sällhets dag, voro ett helt folks förenade
„famn, som i kärlek omslöt dem.»
Emilie Björksten, som var med vid tillfället, säger att Fru
Fredrika bar en myrtenkrans kring sitt hår, medan skalden
själv reste sig högt över de andra, med lagerkransen kring sin
panna. ,,Allas blickar voro fästade på honom, där han stod,
,,den dagen starkt påminnande om de porträtter man ser av
„Lord Byron.” — Det förefaller sannolikt att denna jäm-
förelse icke tett sig så träffande i andras ögon som i fröken
Björkstens, men man förstår att skaldens drag besjälades under
all den hjärtlighet, som strömmade emot honom. ■— Liksom
föregående kväll, räckte festen långt in på morgonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
