Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Runebergskulten.
Stål, åtminstone på tvenne håll i vårt land blivit föremål för
en dyrkan av den art, som i regeln kommer endast regenter
till del.
Två år efter resan till födelseorten återsåg Runeberg sin
gamla universitetsstad. Det nämnes ingenstädes att han även
där uppsökt gamla minnesplatser, eller anställt elegiska be-
traktelser vid de kvarter — numera identifierade genom dr
Svante Dahlströms topografiska undersökningar — som han
under sin studenttid bebott. Hans vistelse i Åbo föranleddes
av orsaker som hade rakt intet med poesin, och antagligen
oändligt itet med skaldens personliga intressen att göra.
Han hade helt enkelt blivit kommitterad att deltaga i hand-
läggandet av ärenden rörande ecklesiastik- och skolstatens
änke- och pupillkassa. Under de septemberdagar han år
1849 i detta lovliga uppdrag tillbragte i Åbo, hann han
emellertid sitta modell för ett porträtt av R. W. Ekman
(samma porträtt som efter att under dryga sex årtionden ha
hängt i en privatsamling i Reykjavik år 1931 återbördades
till Finland och numera är upphängt i porträttsalen på
vårt Nationalmuseum). Och han blev föremål för hjärtliga
hyllningar, såväl från gymnasisternas som från stadsbornas
sida.
Om gymnasisthyllningen, som antog karaktären av en
sångaruppvaktning, har konventshistoriografen antecknat att
den ledde till en ,,i gymnasielivets annaler oerhörd företeelse“.
Skalden bjöd nämligen gymnasisterna upp till sig på ett glas
punsch. Även på ett annat, och kanske ännu verkningsfullare
sätt, synes Runeberg ha förstått att smickra sina unga be-
undrares stolthet. I sitt tacksägelsetal uttryckte han näm-
ligen »sin fägnad att vid gymnasiet finna en vaken ungdom
,,och sin beundran för Åbo, som alltid var och förblev ’Finlands
hjärta’». — Vad som för oss är att lägga märke till är att den
som vid tillfället på kamraternas vägnar höll ett kort, hänfört
andragande till skalden var dåvarande gymnasisten Walfrid
Alftan, senare berömd studentledare och vältalare, som vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
