Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort. 171
Lunds universitets jubelfest år 1868 hos studenter från de
nordiska länderna skulle komma att väcka en så livlig entu-
siasm för Finlands sak och Runebergs diktning. *
Stadsbornas hyllning tog sig formen av en sexa i park-
restaurangen, bivistad av c:a 90 personer. Salen var festligt
prydd med eklövskransar och sköldar, på vilka man läste
namnen på skaldens större dikter. (Huru oräkneliga gånger
har icke denna dekorativa anordning senare blivit tillämpad
vid Runebergsfester?) Dr N. H. Pinello utbragte en skål för
hedersgästen, som tackade i några hjärtliga ord, med vilka
han berörde skillnaden mellan det moderna Åbo och det Åbo
han 21 år tidigare hade lämnat. Det behöver knappast näm-
nas, att sång och musik utfördes under aftonens lopp. Något
som man däremot förvånar sig över att läsa i Åbo Under-
rättelsers referat av festen, är att Döbeln vid Jutas deklamerades
av Rektor Cygnæus. Fredrik Cygnæus var ju år 1849 rektor
vid Högre elementarskolan i Helsingfors och han hade nog icke
ombetrotts med att handlägga ärenden rörande ecklesiastik-
och skolstatens änke- och pupillkassa. 1 ett brev från Rune-
berg till Fru Fredrika, skrivet i Åbo den 7 sept. 1849, finner man
emellertid förklaringen till hans därvaro.
Cygnæus hade, så berättar Runeberg, varit på resa i
riktning mot Helsingfors, utan någon annan plan än den att
låta hästen föra honom i väg efter sitt behag. Men då han på
* Det kan i detta sammanhang vara skäl att hänvisa till en artikel
om Runeberg, skriven vid skaldens död av Otto Borchsenius. Den danske
kritikern begynner sina minnesord med en varm och livfull karakteristik
av den representant för Finland, som under festdagarna i Lund år 1868
prisat den „fyreniga Norden”; som senare, på ångbåten mellan Malmö och
Köpenhamn, för sina skandinaviska vänner ur minnet reciterat Sveaborg,
och som med sin glödande patriotism gav dansken en oförglömmelig för-
nimmelse av det djupa sambandet mellan Runeberg och hans folk.
Mannen omtalas endast som „vor Ven fra de smukke Sommerdage ,
men alla drag i skildringen — den böjda ryggen, de halvblinda ögo-
nen, de skarpa fårorna i ett ansikte, som dock ännu icke var gammalt
peka otvetydigt mot Walfrid Alftan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
