Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort. 185
Verkligheten står tyvärr i regel i strid med de föreställ-
ningar, man ur en diktares alster bildar sig om hans utseende
och uppträdande, och det känns ofta som en besvikelse, när
dessa föreställningar bli korrigerade. Men det finns ingen möj-
lighet att komma förbi de samtidas otvetydiga berättelser, och
vi få finna oss i att den som diktat Kung Fjalar stod blyg inför
Oscar I. Och det är ej nog därmed; man får ett intryck av att
det icke ens behövdes någon kunglig rang, för att Runeberg
skulle känna sig besvärad i umgänget med dem, som socialt
stodo några trappsteg högre än han. I professor B. 0. Lilles
anteckningar finner man några mycket sägande reflexioner
angående den brevväxling mellan Runeberg och v. Beskow,
som inleddes efter besöket i Sverige: »Att denna skriftväxling
,,emellertid pålagt Runeberg ett visst chauve, sluter jag till av
„ett yttrande till mig, på fråga därom: det är besynnerligt
„sade han att drängen (bonden?) aldrig ändå vill rätt gå ur
„mig; varmed han väl ville uttrycka, att han ej kunde antaga
„gent emot Beskow en rätt fin och förtrolig ton. En viss blyg-
,,het har näml. alltid åtföljt den store skalden, som dock i
„sitt liv varit föremål för så mycken hyllning och trätt inför
„mer än ett krönt huvuds ögon.»
Egendomligt nog har v. Beskow alls icke framhållit blyg-
heten i den karakteristik av Runeberg — „ädel, flärdfri,
,,manlig, allvarlig, naiv, intagande” ■— han i ett brev av den
10 juli 1851 sände till sin vän Atterbom, och i vilken karak-
teristik Atterbom tyckte sig ,,se en trogen motsvarighet till
hans poesi».* Men så bör det även nämnas att omständig-
heterna och v. Beskows egen affabilitet hade samverkat till att
låta det personliga umgänget (som väl att märka icke bör
förblandas med det senare, antagligen för Runeberg ett grand
—
,,första tanke var, kunna så höga andar rymmas i så enkla boningar?
„Vid ankomsten till sorgehuset höll han sig avsides, obemärkt och liksom
„blyg.»
* Man kan icke underlåta att påminna sig de brev från år 1833, i
vilka han tackade Beskow för att denne „rättvisligen tuktat” „skojarn
Runeberg”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
