Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort. 191
rektör, som pa grund av nyss genomgången sjukdom infann
sig först vid middagens slut då det gällde att utbringa skålen
för Runeberg.
Wingårds andragande, som oförkortat avtryckes av Ström-
borg, synes icke ha föranlett något längre svarstal av Runeberg.
I en framviskad dialog, som icke ens de närmast sittande kunde
uppfatta, försiggick däremot ett märkligt replikskifte mellan
ärkebiskopen och hedersgästen. Wingård lät Runeberg förstå,
att man i Stockholm nog hade en plats ledig för honom, om
han blott ville flytta över till Sverige. Och Runeberg svarade
med de berömda ord, som alla känna, ehuru måhända icke
alla veta, vid vilket tillfälle de uttalades: „Herr Ärkebiskop!
„Finland är en fattig mor som behöver alla sina söner”.*
Om Mellin varit passivt medskyldig till att Carlén och hans
vänner gingo miste om möjligheten att deltaga i den offent-
liga hyllningen av Runeberg, så försökte han åtminstone att
på bästa vis gottgöra sin försummelse. Han hade större möj-
ligheter än de flesta att närma sig Runeberg, icke så mycket
på grund av det ett grand teoretiska landsmannaskapet (ty
Mellin var icke mer än tre år gammal då hans föräldrar flyt-
tade över till Sverige), som icke mer på grund av gemensam-
het i litterära strävanden.** Det var därför naturligt att han
ansåg sig berättigad att, liksom v. Beskow och Nordström, göra
tjänst som Runebergs ciceron; att han i sitt hem lät den pri-
vata gästvänskapen gottgöra vad den publika förbrutit; och
att han, med risk att utsätta sig för Nordströms och Arwids-
sons ogillande, bemödade sig om att åvägabringa en kontakt
mellan Runeberg och de liberala.
* Om uttalandet, och dess förhistoria, se anmärkningarna i slutet
av boken.
** Runeberg hade ju i Helsingfors Morgonblad med ett slags välvillig
stränghet bedömt några av Mellins noveller; Mellin åter hade i sina hi-
storiska berättelser, framför allt i Pavo Nissinen, behandlat ämnen som
Runeberg senare tog upp i Fänrik Stäls Sägner, och i sina kalendrar,
Vinterblommor, hade Mellin visat sig angelägen om att sammanföra bi-
drag av författare från Sverige och Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
