Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 Runebergskulten.
Det förefaller t. o. m., som om Mellin redan dagen efter
Runebergs ankomst — och i sådant fall sannolikt innan ,,miss-
förståndet” med subskriptionslistorna hunnit uppstå •— hade
vidtagit åtgärder för att sammanföra skalden med Carlén
och dennes hustru. Det intrycket får man åtminstone av
vad Emilie Flygare-Carlén i sina Minnen af svenskt författarlif
berättar om huru hon gjorde bekantskap med Runeberg. Då
dessa minnen nedskrivits mer än ett kvarts sekel efter det till-
dragelserna utspelat sig, kan man naturligtvis icke vara viss
om att tidsuppgifterna noggrant stämma överens med verk-
ligheten. Men om man kollationerar den gamla damens be-
rättelser med Runebergs reseanteckningar, kan man svårligen
komma till annat resultat än att det var på eftermiddagen
måndagen den 30 juni, som Mellin infann sig i det Carlénska
hemmet vid Humlegården, för att inbjuda till ett aftonsam-
kväm „följande dag” [vilket, för att rädda sammanhanget i
berättelsen, borde ändras till „tre dagar senare”]. Såsom fru
Carlén i ett tidigare kapitel av sina minnen framhållit, var
Mellin barnsligt road av små mystifikationer. Men han hade,
säger hon, aldrig förr, icke ens då han vid en bjudning velat
överraska Carléns med Fredrika Bremers närvaro, anlagt en
så „obeskrivligt mystisk majestätisk min” som nu, och det
var omöjligt att få honom att yppa, vem det var han bjöd på.
Man förstod endast att det icke var fråga om någon vanlig
liten tillställning.
Senare på kvällen stod fru Carlén ute på balkongen för att
se om hennes man icke snart skulle komma hem. Hon väntade
honom med spänning, ty hon kunde icke föreställa sig annat
än att han ute i staden hade hört talas om den okände, notable
resanden, som skulle bli hedersgäst vid den Mellinska bjud-
ningen. Och medan hon spanade efter honom kunde hon icke
undgå att påminna sig en kväll — litet mer än två veckor
tidigare, den 14 juni, då hon stått på samma balkong och sett
sin man vika om hörnet, med ett tidningsblad i handen, skynda
upp för trapporna och kasta sig på soffan, för att nästan i en
snyftning utropa: Där står det–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
