Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 Runebergskulten.
fru var vaken.” Däremot är man icke lika säker på att icke
dialogen mellan man och hustru ägt någon liten verklighets-
motsvarighet. Om fru Carlén uttalat några reflexioner med an-
ledning av den flyktiga anblick, hon kan ha uppfångat av den
okände gästen i mannens rum, hade det ju varit begripligt
att hon ur sina Minnen uteslutit varje antydan därom — detta
så mycket hellre, som det i ingressen till Söndags Nisses upp-
sats framhölls, att hennes misstag på person ställde henne i en
lindrigt löjlig dager.
Såvida dessa hypoteser vore riktiga, kunde man ur den
gamla skämtbladshistorien hämta en viss upplysning, värd
att ställas vid sidan av fröken Ida Nordströms meddelanden
om det intryck Runeberg med sitt utseende och uppträdande
gjorde på dem, som med honom stiftat en ytlig bekantskap.
Tyvärr är dock grunden alltför osäker för att man skulle våga
framställa några som helst bestämda påståenden; och forsknin-
gen torde med avseende å Runebergs första besök hos Carlén
för all framtid bli tvungen att avstå från försöken att skildra
wie es eigentlich gewesen. Man får nöja sig med de fakta om
vilka de skilda källorna stämma överens: att Runeberg, trots
Nordströms och Arwidssons omsorger, hade råkat i rövarkulan,
och att han t. o. m. vid detta tillfälle hade lockats att mot-
taga en inbjudan till ett aftonsällskap hos Johan Gabriel
Carlén. När detta fastställts, är tiden inne att övergå till den
fest, som Mellin hade ordnat i sitt hem, och till vilken han med
så stor hemlighetsfullhet hade inbjudit makarna Carlén.*
I sin skildring av tillfället i fråga framhåller fru Carlén,
huru stolt och lycklig den gode Mellin kände sig över att ha
sin store landsman som gäst. Det hade visserligen varit ho-
nom litet svårt att glömma, att Carlén fått utöva det första
värdskapet för Runeberg. Och en brist i hans lycka var, att
Fredrika Bremer, även hon i viss mening en landsmaninna,
befann sig så långt borta på andra sidan Atlanten, att
* Jfr Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
