Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort. 209
På den förstnämnda orten möttes ångfartyget ett stycke
från strandbryggan av en segelslup, bemannad med en dubbel-
kvartett sångare, som medan Thule backade, avsjöngo
Vårt land, väl att märka med Pacius’ melodi. Ett leve för
skalden uppstämdes, alla fartyg i hamnen samt ett antal kring-
svärmande segelslupar flaggade, och på stranden var — allt
detta enligt Hudiksvalls Weckoblad, ,,en större folksamling
än vanligt tillhopa, serdeles av ståndspersoner”. När Thule,
efter det skalden uppe i staden hunnit intaga en gouter hos
en av ortens honoratiores, fortsatte sin färd, uppstämdes
ånyo Värt land, ,,jämte ett raskt leve, som av den älsklige
„skalden enkelt och hjärtligt besvarades. Professor Rune-
„bergs enkla och flärdlösa väsende lämnade ett djupt intryck
„hos alla, som hade tillfälle att komma i beröring med
„honom.»
Om besöket i Hernösand har Strömborg åberopat en notis
i ortens tidning, och Ruben G:son Berg har avtryckt ett brev
från Hernösand till Stockholmstidningen Bore. Långt ut-
förligare än i dessa samtida berättelser har likväl Hernösands-
bornas Runebergshyllning blivit skildrad i en uppsats av August
Cajanus, som år 1877 (Runebergs dödsår) publicerades i ka-
lendern Nornan. Med sin ett grand ålderdomliga tonart och
sitt troskyldiga småstadsallvar är denna skildring så tids-
typisk, att man icke har hjärta att anföra den annorlunda än
med bibehållande av författarens egna ord.
Talrika skaror av nyfikna hade, heter det, samlats på stran-
den för att möta Thule och Runeberg. Då middagstimmen sla-
git utan att ångbåten syntes, hade likväl många återvänt
till sina hem. »Men det fanns dock en sluten trupp på 40—50
,,man, som icke tröttnade att vänta; det var stadens musik-
„sällskap med sin anförare i spetsen, konsistorienotarien
„Sidner — en man, vars livsluft tycktes vara sångens och
,,musikens harmonier, och som bildade Hernösand till ett
,,musikaliskt samhälle av en viss rang, så att det tävlade
„med, kanske överträffade varje annan landsortsstad i detta
„hänseende.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
