Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mm
210 Runebergskulten.
»Denna tåliga förbidan kröntes slutligen med framgång.
Klockan något över 1 på natten inlöpte Thule, flaggbeprydd
„och under kanonsalut. Endast få av de på stranden vän-
„tande hade sett Runeberg.
»Vilken
,,gick som
,,honom.
»Ser ni
är han, vilken är Runeberg?» var en fråga, vilken
en löpeld från varje mun till den som kände
den där långa gestalten på kommandobryggan,
MM
6)
dane
„han med den buckliga hatten, det är Runeberg», blev svaret.
„Landgången lades ut, och en av de första som beträdde
„den var Runeberg. Knappt hade han tagit det första steget
„på densamma, då sångkören uppstämde Vårt land, finnarnes
,,nationalhymn, svenskarnes älsklingssång. För begge folken
„äro orden desamma, men finnarna låta dessa av fosterlands-
,,kärleken eldade ord svinga upp i höjden på Pacii toner, sven-
„skarne åter på Josephsons. Runeberg föredrog de förra och
„uttryckte förvåning över att Uppsala studenter icke åter-
„gåvo hans sång med Pacii melodi. Hernösands sångkör,
„liksom alla svenskar, gav företrädet åt Josephsons sättning.
,,Runeberg kunde icke misstaga sig om, att hyllningen
„gällde honom; vid de första tonerna avtog han sin hatt och
„i samma ögonblick blottades alla andras huvuden.
»Efter sångens slut höjdes ett leve och handtryckningar
,,vexlades. Runeberg och Sidner gingo därefter arm i arm i
,,spetsen för sångarne upp till staden, och de i den tysta, men
„varma och ljusa natten härligt klingande sångerna lockade
,,fram till fönstren mer än en blåögd tärna, som i sin yrvaken-
„het glömde sig själv för det festliga tåget. Den frejdade
,,gästen fördes först upp till den å gymnasiigården belägna
,,musiksalen, varest en bål var i ordning. Här föredrog lektor
„Östling, som i många år och vid mångfaldiga tillfällen på ett
,,förträffligt sätt i festliga lag fört ordet, en skål för heders-
,,gästen i ett tal, som livligt anslog alla och som t. o. m. vann
„Runebergs livliga bifall. Såsom vanligt, var denne fåordig i
„sitt svar, men det fanns en guldåder i hans ord, som trängde
,,till allas hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
