Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort. 211
„Stämningen stegrades snart; en hjärtlig förtrolighet in-
„trädde. Runebergs okonstlade sätt och hela personlighet
„bannlyste all slags stelhet, och då den frejdade skalden, lika
„litet som någon av värdarne, icke sparade sig vid bålen,
,,flydde tiden hastigt under tal och sång.
„Mitt under denna glada och hjärtliga stämning drog en
,,skugga över Runebergs panna; leendet dog på hans läppar.
„Ett kärt och dyrbart minne, nu och då redan ett minne blott,
„trängde sig fram genom den varma stundens ljusbilder.
»För mig till Franzéns grav.»
,,Det var en önskan, så naturlig, man skulle nästan kunna
„säga: så helig. Själsfränder, sångarfränder, landsmän —
,,Runeberg skulle icke ha kunnat besöka Hernösand, utan att
,,hava sett dess ryktbaraste minnesmärke, utan att hava
„sett det ställe, varest stoftet av Franzén förvarades.
,,Det fanns dock även andra ställen, som bevarade minnet
„av Franzén, sådan han rörde sig i livet, och som bestämde
„graden av hans verksamhet på det medborgerliga området:
,,domkyrkan, gymnasium med flere. Dessa besågos först,
„men därefter begav man sig till nya kyrkogården.
Det är icke nödigt att avtrycka August Cajanus’ utförliga
beskrivning av vandringen till kyrkogården genom staden
Hernösand. Det är nog om man vet att Runeberg, med böjt
och blottat huvud, hade ställt sig vid graven, och att sångarna
vördnadsfullt hade samlat sig kring honom. När skalden så
en stund stått tyst i den tysta natten, bad han om att få höra
»Snabba äro livets stunder» ,,och under sången löstes i tårar
den beklämning, som syntes ha tryckt hans sinne”. Runeberg
bröt en blomma från graven och redde sig till att vandra ned
mot staden. Men när han höjde sitt huvud, hade den nor-
diska sommarnattens stora förvandlingsmirakel försiggått.
»Nattens frid hade börjat vika för dagens jubel: solen hade
,,gått upp. Bergstopparna belystes av dess glöd; de dallrande
„strålarna hade redan spritt sig nedåt och hastigt övergjutit
,,hela Gådeådalen med sitt glänsande guldstoft» — — —
I fortsättningen av sin uppsats har Cajanus kopierat den av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
