Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort. 217
honom kom han i båt till Nissasön. Stadsborna väntade
honom, samlade på den lilla gläntan i granskogen framför
fiskarstugan. En av de närvarande påminde sig ännu efter
femtio år, huru Topelius stod framåtlutad, stödd mot en al-
stam, och liksom alla de övriga blickade ut mot sjön, tills
man såg båten glida fram förbi en av uddarna i den lilla havs-
viken. Då gick man ned till stranden för att mottaga skalden
med Värt land och för att efter landstigningen följa honom
upp till den väntande stugan. Men framför honom gingo fyra
vitklädda flickor, som strödde blommor för hans fötter. Rune-
berg ville avböja hyllningen, och sade i allvarsam ton, ,,Kära
barn, varför gör Ni så här?”, vilket likväl icke hindrade honom
att taga upp en blomma och bära den i sin hand. När han gått
de några stegen från stranden till stugan, fann han denna
restaurerad, nymålad, smyckad med löv och girlander, och med
hans eget porträtt och namnchiffer hängande på en hedersplats.
På golvet stod en blomsterprydd stol, i vilken han uppmanades
att slå sig ned, men han avböjde med orden: „Jag har aldrig
varit van att sitta i något äresäte i detta hus”, och föredrog att
sätta sig på bänken nära dörren. Och från denna plats lyssnade
han till prosten Viktor Höckert, den äldste av de närvarande,
som i ett kort och värdigt andragande tolkade stadsbornas till-
givenhet för Runeberg, och på deras vägnar överlämnade
stugan åt honom, till evärdelig ägo „som ett kärt minne från
,,hans barndomsdagar”.
Vad Runeberg svarade på Höckerts andragande har icke
bevarats för eftervärlden. Men vad han kände vid tillfället
kommer fram i ett brev som han långt efteråt, i maj år 1852,
skrev till Montgomery, och i vilket han i korthet omtalar
festen vid fiskarhyddan. »Bror kan föreställa sig min över-
„raskning och rörelse. Ett Kalifornien hade ej varit för mitt
,,hjärta av så stort värde som dessa några famnar mark med
„sin lilla koja uppå». Runebergs tacksamhet för gåvan var,
såsom det framgår av Topelius’ berättelse, lika varm och över-
flödande som givarnas välvilja. »Allt var sång, hjärtlighet,.
,,glädje, grönska och strålande vattenspeglar i den härliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
