Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs levnadsafton. 223
plikt, som kunde gälla som laga skäl för utevaro från alla
’ samkväm, men icke så hans övriga författarskap, vilket han
betraktade såsom sin privatsak, varmed han sysslade huvud-
„sakligast för sitt nöjes skull.“
Om man begrundar innebörden av detta något besynner-
liga uttalande, så kan man icke komma till annat resultat än
att Runeberg kände sig som en discipel inför en sommarferie,
när han ungefär samtidigt avslutade sin psalmbok och tog av-
sked från sin lektorstjänst. Den 25 april hade han i ett av
Strömborg åberopat brev till sin förläggare i Sverige, Abraham
Bohlin, uttalat en förhoppning om att rätt snart kunna full-
borda den andra samlingen av Fänrik Ståls Sägner. Men när
befrielsen från tjänstetvånget inträdde, blev den icke, såsom
han beräknat, använd för fritt författarskap, utan för en obe-
gränsad, med nästan skolpojksaktig samvetsgrannhet upprätt-
hållen vila. Hans litterära alstring, som under våren 1857
inskränkt sig till en psalm och en liten promotionsdikt, var
under det senare halvåret alls ingen. Så grundligt utnyttjade
Runeberg sin sysslolöshet, att han icke ens fick sitt årliga
brev till v. Beskow, som i regeln avsändes i maj, skrivet förr än
i december 1857. Och i detta brev införde han ett litet försvar
för sin overksamhet, som visar att han kände sig ett grand
skamsen över att ha skolkat, icke blott som korrespondent,
utan även som diktare. I anknytning till v. Beskows närmast
föregående brev, i vilket denne hade berättat om huru han i
Paris gjort ett besök hos Béranger, anställde nämligen Rune-
berg en jämförelse mellan sig själv och den franske skalden,
vars visor under 1800-talet voro föremål för en ur vår syn-
punkt litet svårbegriplig uppskattning, och som senare fått
umgälla sin popularitet med att av den moderna kritiken
bliva så gott som förvisad till poesins utmarker. Efter att ha
uttalat sin tillfredsställelse över v. Beskows beskrivning av
Bérangers enkla boning och flärdlösa, glada ålderdom, säger
Runeberg: »Just sådan har jag föreställt mig honom. Själva
,,hans sparsamhet med sin stora skaldegåva talar till mitt
,,lynne och ger mig, om smått får liknas vid det stora[!], ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
