Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Runebergskulten.
„gott exempel att framdraga mot dem, som hava godheten
„anse mig vara för lat att skriva.»
När skalden följande år, och denna gång vid vanlig tid,
den 1 maj 1858, skrev till v. Beskow, återupptog han samma
ämne, och motiverade nu sin overksamhet med en fullständig
apologi, som i sin sinnrika och träffande argumentering över-
går det mesta av vad som blivit skrivet till sysslolöshetens
försvar: »Väl må Bror lyckönska mig att hava sluppit skol-
,,tvånget och fått frihet att vända håg och sinne åt håll, som
„från min tidigaste ungdom varit för mig de mest lockande.
„Atta månader har jag redan frossat fröjd häröver och är
„knappt ännu mätt. Litet borde jag dock redan göra migsam-
,,vete av att hava tagit ut min ledighet nästan för grundligt,
,,så att jag föga kommit mig till att sätta något till pappers,
„utan låtit tankarna svärma ut ins Blaue hinein, obekymrad
„om huru dessa bin kunde fås tillbaka med någon honing för
,,kupan. Dock, får gå! Detta är också ett sätt att leva, ut-
„märkt trevligt, fast grundeligen själviskt. Gud vet om Bror
„någonsin i sina dagar druckit denna sorts liv ur trekvart års
„mått såsom jag nu; men visst är att hälften redan kan förslå.
„Och likväl huru frestande är icke detta intetgöra för oss
„fantasiens män! Världen är full av skönhet, och i tusen sinom
„tusen gestalter fladdrar denna skönhet omkring oss. Skola
„vi bliva snikne jägare och försöka knipa fast dessa fåglar,
„som äro så oskyldigt glada och vackra där de flyga fritt;
„som äro så tama att de sätta sig på vår skullra, då vi icke vilja
,,komma åt dem, men oftast så skygga, att de fly på långt
„håll redan, så snart de märka en lurande blick? Skola vi
„åtnöja oss med glädjen av deras anblick, eller bjuda till att
fånga dem för våra samlingar och det med fara att se dem
nedkluddade av vårt fågellim, barskrapade av vårt slagnät
,eller sönderslitna av vårt skott så att de knappt äro skuggor
,mer av vad de varit? Ack, det är så svårt att kunna fängsla
,skönheten så, att den ej bär märken av att hava förlorat
,liv eller frihet. Det är känslan av denna svårighet, som gör
,mången konstnär tveksam, d. v. s. lat, och som lockar honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
