Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs levnadsafton. 231
Han var uppenbarligen i hög grad beroende av tillfälliga stäm-
ningar och han kunde låta sig beklämmas i en omgivning, där
han icke kände sig fullt hemmastadd; men de som sett och
hört honom vid dylika tillfällen kunna icke med sina berät-
telser motsäga vad andra iakttagit under gynnsammare om-
ständigheter. Det kan därför icke råda något tvivel om att
Runeberg i sina lyckliga stunder var en det talade ordets
mästare, och att samspråket för honom var en konstart lika
väl som diktandet. Om sådant erkännes, så inses det utan
vidare, att den ena yttringen i viss mån kunde ersätta den
andra. Konversationen gav ett slags tillfredsställelse åt
diktardriften, och skalden kunde så mycket lättare avstå från
författandet, som han i konversationen fick ett utlopp för
denna lust att spela med idéer och bilder, som ligger till grund
såväl för det överlagda, fast gestaltande komponerandet som
för den omedelbara, flyktiga samspråksdiktningen.
Det gavs även några yttre orsaker som ledde till att den
senare arten av diktning fick ett visst övertag under de sex
sista av Runebergs friska år. Om Runeberg åren 1854 till
1857 hade dragit sig undan från sällskapslivet, och t. o. m.
mer än förr varit fredad för besök, så togs allt detta igen efter
det han blivit fri från sitt arbete på psalmboken. Det är sant
att Gabriel Lagus i sina hågkomster påstår, att Runeberg
vid tiden för hans flyttning till Borgå (d. v. s. år 1859) nästan
helt och hållet hade avhållit sig från deltagande i det „allmänna
sällskapslivet”. Men i detta uttalande har man att lägga accen-
ten på ordet ,,allmänna”, såsom tydligt framgår av att Lagus
i följande mening säger att han aldrig sett Runeberg på något
av stadens ,,offentliga nöjen”. I det enskilda livet, däremot,
synes Runebergs sällskapliga natur ha gjort sig starkare gäl-
lande än förr efter det hans levnadsvillkor blivit förbättrade
och efter det han, genom så många bevis på nationens beundran,
blivit befäst i sin stämning av optimistisk tacksamhet gentemot
tillvaron och medmänniskorna. Gästfriheten, som städse
hållits i helgd i hans hem, ställde större krav än förr på värd
och värdinna, när man ansåg sig skyldig att återgälda stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
