Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs levnadsafton. 235
,fått jemnvikt igen och blivit stadigare i sin tro på li-
vet”.
Man vågar även föreställa sig, att värden själv gladde sig
åt att än en gång ha blivit avbruten i sina sysslor. Ty på
sitt passiva vis hade besökarna, med lyssnande och beundran,
gett honom gengåvor som han väl icke var för hög av sig att
med tacksamhet uppskatta.
Så länkade sig år vid år i en tillvaro, som i sin frihet från
bekymmer och sin rikedom på skänkt och mottagen glädje
lovade att forma sig lika ostört harmonisk som den levnads-
afton, Runeberg i den första diktsamlingens inledningssång
hade tillönskat sin läromästare: ända tills denna hulda sol-
belysthet helt plötsligt avbröts, när skalden en vinterdag, den
19 december 1863 som invalid bars upp till sitt hem. Det
återstod ännu fjorton år, under vilka den sjuke långa tider var
avstängd från omvärlden och, när det var som bäst, endast
kunde mottaga korta besök av de närmaste vännerna eller av
långväga resande, och under vilka år beundrarna, som förr
så fritt gått in genom dörrarna till hans hem, fingo nöja sig
med en skymt av honom innanför det fönster, vid vilket han
mottog deras hyllning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
