Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs levnadsafton. 239
förhoppningar om hans tillfrisknande — kunnat sitta en hel
timme ute på gårdsplanen, och t. o. m. själv gått ned för
trapporna, stödande sig mot ledstången. Från denna tid blevo,
säger Strömborg, fru Runebergs blomsterplanteringar till en
outtömlig glädje för skalden. Hennes trädgård och hennes
krukväxtodlingar, som för ortens blomsterkultur kommo att
få en föredömlig betydelse, gåvo icke blott henne själv en väl-
behövlig förströelse under de tunga åren, utan de voro även för
den store naturvännen en liten ersättning för allt vad han gått
miste om, efter det han från och med år 1869 icke längre kunde
flyttas ut till sommarbostaden på Kroksnäs. *
Under hösten år 1869 inträffade, som bekant, ett skräm-
mande bakslag i sjukdomen, med lika plågsamma anfall
som vid det första utbrottet sex år tidigare. Från våren år
1870 förekommer en anteckning om att en svår nervös irrita-
tabilitet gjorde det omöjligt för Runeberg att föra ett samtal
under mer än några korta stunder. När sönerna voro hemma,
fingo de då och då gå in till honom på en stund; främmande
däremot blevo alls icke mottagna; endast fru Strömborg fick
ett par minuter om dagen vistas i sjukrummet. Mot sommaren
inträdde en märkbar förbättring, och följande år kunde man ju
offentliggöra ett så optimistiskt meddelande, som den nyss
åberopade notisen i Borgå Bladet för den 19 augusti 1871.**
Men under alla dessa framsteg och bakslag synes tillståndet i
stort sett ha försämrats, och den sjukes värld blev allt trängre
* Att Runebergs förhållande till blommorna karakteriserades av
en nästan sentimental sympati framgår av Gabriel Lagus’ berättelse om
huru det i skaldens på blommor rika hem var förbjudet att utan hans
tillstånd avskära en enda kvist. »Jag har själv», säger Lagus i sina Håg-
komster, »övervarat en lång debatt mellan honom och hans maka om en
„liten sjuklig telning på ett törnrosstånd. Hans maka hade börjat
„misströsta om dess framtid och allaredan dömt den till döden, men
„Runeberg gjorde sig till dess advokat och ville låta den än en tid fröjda
„sig åt dess sparsamma liv och vårens sol och värme.»
** I början av juli 1871 hade assessorskan Tengström, Fru Runebergs
svägerska, funnit skalden ,,trevlig” och pratlysten under de korta stun-
der hon kunde vara inne i hans sjukrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
