Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 RunebergskuUen.
och trängre. Därom vittnar bland annat det vemodiga brev
som Fredrika Runeberg den 28 april 1872 skrev till sin son
Lorenzo: „Runeberg är sig lik, dock kostade det på mig att få
„ett bevis på avtagande däri, att han nu ej ens gick till andra
,,rummet för att se islossningen, det gjorde han dock i fjol.
„Han kommer numera ej utom kammardörren. Det är mig
„så tungt att han icke mera skall se vår och sol, att jag föga
,,känner nöje av det lilla jag därav ser, det förefaller mig nästan
,,som om jag toge av honom, vad jag därav tillägnar mig.”
Det behöver ej här framhållas att Runeberg, trots allt vad
hans hustru så bittert klagade över, bevarade sin förmåga att
glädjas åt naturlivet även efter det han instängts i sitt sjuk-
rum. Genom Strömborgs ofta citerade berättelser har envar
hört talas om fågelbrädet utanför hans fönster; om spegeln
vid sängen, som gjorde det möjligt för honom att betrakta
sina bevingade gäster, när de knaprade på hans traktering;
om grönsiskparet, som hade sin bur på en stol vid hans bädd;
om bofinken som en vinterdag flög in genom hans fönster; och
om mösset och flugan som han under de sista åren av sitt liv
hade roat sig med att tämja. Det är även allmänt bekant att
Runeberg under åren 1873 och 1874 sysselsatte sina tankar
med att uppgöra en teori om orsakerna till fåglarnas flytt-
ningar. Men det har icke lika ofta omtalats att han, enligt ett
yttrande till Strömborg den 15 juni 1874, då och då under
långa stunder låg och funderade på frågan, varifrån blom-
mornas doft månde härröra? Och det kan vara skäl att här
rikta uppmärksamheten på en dagboksanteckning från den
5 februari 1873, som visar huru livligt Runeberg gladde sig
över de blommande och doftande liljekonvaljer (»Runebergs
förnämsta favoritblommor») som Strömborg oförmodat lyckats
överkomma.
Dessa konvaljer, vars blomsterångor hade fyllt den främ-
mande studentens vindskammare i Hanna, och vars dofter i
Midsommarfesten »sväva med vindarnas gång i de genomfläk-
tade rummen», leda genom en naturlig föreställningsförbindelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
