Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs levnadsafton. 241
tankarna till den unge Runebergs sångmö, „lijekonvaljen i
Kronoby”, Fredrika Juvelius. Under hela sin levnad bibe-
höll Runeberg sin förkärlek för den blomma, som tagit hans
sinnen under den »första kärlekens» svärmeri, och i den kult
som ägnats honom har samma blomma kommit att spela en
framträdande roll. Sedan år 1873 bemödade sig Strömborg
årligen om att förvärva några knippen för den femte februari
(det är med beklagande han år 1876 antecknar, att han icke
från Helsingfors kunnat få blommande liljekonvaljer, oaktat
han redan i början av veckan därifrån sökt anskaffa sådana)
och efter Runebergs död ha de antagligen aldrig den 5 februari
saknats vid utsmyckningen av festsalarna i Borgå. Under de
tider konvaljerna blommade ute i det fria, stodo några av dem
i ett glas på stolen vid den sjukes bädd. Och en dag i januari
1875 ledde tanken på liljekonvaljens vällukt och oskuldsfärg
Runeberg tillbaka till diktandet, med den lilla prosaparabel,
som utgör all hans alstring från de fjorton sjukdomsåren.
När man hos Strömborg läser om huru fru Runeberg „strå-
lande av innerlig fröjd” hade berättat för fru Strömborg, att
skalden på förmiddagen med egen hand hade nedskrivit ett
stycke om Liljekonvaljen, så påminnes man helt naturligt om
de sorgsna betraktelserna i brevet till sonen från år 1872.
Man förstår att denna obundna dikt, som är så skär i sin knappa
och ett grand styva avfattning — det var väl icke blott handen
som ansträngts med att få den formad — gav henne hopp om
att hennes make, trots allt, ännu skulle „se vår och sol”. Och
i en viss mening fick hon väl mottaga en uppfyllelse av det
löfte, som dikten innebar. Ty de sista „112 eller två åren”
voro ju, enligt hennes egen redogörelse, ,,nästan de bästa
under hela sjukdomstiden”.* Krafterna avtogo visserligen
allt mer och mer men även plågorna lindrades; lynnet blev
lugnare; och tanken höll sig klar ända till dess de kritiska
* I ett brev, daterat Helsingfors 25-26 juli 1876, säger Runebergs
syster, doktorinnan E. Wegelius, att hon vid sitt besök i Borgå kort
förut funnit „Ludvig bättre än jag kunnat förmoda”. Hon kunde „sitta
timtal” inne i hans rum, och han „talade mycket”.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
