Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs levnadsafton. 251
En av de förste, de närmaste anförvanterna frånräknade,
som besökte Runeberg under hans sjukdom var Zachris
Topelius. Han gjorde hösten 1864 en resa till Borgå i sällskap
med Runebergs svåger Tengström, och han skildrar sina in-
tryck från resan i ett brev till sin moder, vilket dels avtryckes
och dels refereras i Valfrid Vasenius’ stora biografi. Topelius var,
som vi veta av det brev han sände sin mor omedelbart efter det
han fått bud om slaganfallet (jfr. s. 237 i det föregående), och
som det även indirekte framgår av den dikt J. L. Runeberg
inför sitt rykte, han författade året efter skaldens död, djupt
gripen av motsatsen mellan makten och vanmakten i Rune-
bergs liv. Och denna gripenhet kommer till synes även i be-
rättelsen om de timmar han nu tillbragte i den sjukes hem:
»Det gjorde», säger han, »ett ganska smärtsamt intryck att
„se den starke ståtlige mannen med ens förvandlad till en
„stapplande gubbe med grått skägg.* Emellertid var han,
,,efter vad de sade, mera livad och glad än på länge, endast att
„han med svårighet kunde utsäga sex eller sju ord å rad.»
Topelius hade flere gånger velat avlägsna sig för att ej trötta,
men man kvarhöll de besökande ända till kvällen. Och just
under kvällsvarden fick Runeberg »ett så svårt epileptiskt
„(sic) anfall, att alla blevo gruvligt skrämda och trodde det
„var hans sista stund». Anfallet gick dock över utan att
efterlämna annat än matthet. »Men mamma kan tänka sig
„huru uppskakad jag återvände. Att se en så stor och lysande
,,intelligens, och därtill ännu en så älskad person, så bruten,
* Det har sitt intresse att jämföra Topelius’ intryck med den skildring
professorskan Sofi Kellgren den 17 mars samma år sände i ett brev till
sin systerson, Robert Castrén. Hon hade under den svåra första våren
vistats i Borgå för att bistå sin moders halvsyster, Fredrika Runeberg,
vid vården av den sjuke skalden, och hon hade gett honom sitt stöd då
han — såsom han då ännu kunde det — gick varv efter varv fram och
tillbaka i salongen. »De stunder han icke känner några plågor är», säger
hon, »morbror glad, ja t. o. m. överdådig och skämtsam, samt ser,
„med sitt långa gråa skägg, så vördnadsbjudande och så bra ut, att var
„och en främmande måste förvånas över att ej finna honom mera av-
„fallen.–– -Du skulle väl knappt känna igen honom i sitt långa skägg».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
