Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den femte februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Runebergskulten.
som på 1860- och 1870-talen väntade att uppfånga en skymt
av skaldens ansikte, fanns det många som icke blott hade läst
all Runebergs diktning, utan även direkte eller indirekte haft
beröring med honom själv — liksom människorna i Borgå allt-
fort, med hjälp av ortstraditionerna, besitta en viss känne-
dom om skaldens liv och väsen. För flertalet av de unga
studenterna i Helsingfors, och för folkskarorna som lyssna till
deras sång, torde däremot Runebergs person vara rätt främ-
mande, och man gör klokast i att icke uttala några bestämda
påståenden angående den djupare kännedomen om hans dikt-
ning. Alltför mycket misstager man sig dock icke om man
antager att statyn åtminstone för flertalet i hopen endast
representerar „Vårt lands sångare”* och den som diktade
Fänrik Ståls Sägner. Och därmed har kulthandlingens inne-
börd förändrats, så att den kommit att utsäga någonting an-
nat, på samma gång någonting mindre och någonting mera,
än hyllningen av en skalds verk och personlighet.
Runebergs fosterländska gärning, med alla dess direkta och
indirekta följder, har i det allmänna medvetandet skjutit
honom själv åt sidan, så att människan nästan blivit ersatt av
en symbol. Och det är denna symbol, som är föremål för hyll-
ningarna ute i det fria den 5 februari. De som sjunga och de
som lyssna till sången tänka nog icke på Kung Fjalar, Hanna
eller Idyllepigrammen (det våga vi påstå därför att vi alla
vid dessa tillfällen känna på samma sätt som ,,mannen på
gatan”); de förnimma endast den starka stämma, som före-
stavat bekännelseorden om sommarljuset, stjärnenatten och
den mörka skogen. Det är visserligen långt ifrån troligt att
mången i folkmassan gjort sig reda för den tanke, som Gabriel
Lagus några veckor efter skaldens död hade lagt till grund för
sin promotionsdikt, och som senare, liksom även tidigare,
utvecklats av oräknade talare och poeter: den att all kärlek
till hem och bygd, som fanns i Finland sedan gammalt, blev
* Den finskspråkiga inskriften på piedestalen lyder som bekant:
»Finlands folk åt Vårt lands sångare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
