Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den femte februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 Runebergskulten.
finnas någon till åren kommen man eller kvinna i Finland, som
icke i sin ungdom någon gång bevittnat denna för det utgå-
ende 1800-talet så tidstypiska uppvisning av kvinnlig fägring
Och det är sannolikt att man alltjämt i landsorten, liksom i
trängre kretsar i de stora städerna, kan stifta bekantskap med
ett sceniskt framförande av den dikt, som under Runebergs
livstid var den populäraste av alla han skrivit. Motivet er-
bjuder nämligen en synnerligen tacksam uppgift för de krafter,
som stå till buds i ungdomsföreningar, vid folkhögskolor, i
flickskolkonvent och i badortssocieteter. Det behöves för
iscensättningen ingenting annat än den vanliga skogsfonden
och några kulisser — eller några verkliga granar — som skyla
en i bakgrunden anordnad, upphöjd gångbana; några stenar
och växter, som grupperas för att inrama en på scengolvet
placerad spegel (om det är svårt att finna en sådan i lämplig
storlek, kan det överlämnas åt åskådarens fantasi att före-
ställa sig den skimrande vattenytan); och först som sist fyra
möjligast behagfulla och ungdomliga flickor, av vilka tre få
vara blonda medan den fjärde helst bör vara mörkhårig. En
av damerna iklädes manlig dräkt, får en studentmössa på
huvudet, och placeras i en behagfull ställning invid spegeln
för att sitta vid källans rand och se på molnens tåg, ,,hur ledda
av en osedd hand, de växla i din våg”. Så framträder för
några ögonblick på den upphöjda gångbanan en rödklädd
flicka, och scenen belyses av rödfärgad bengalisk eld; varefter
en vitklädd gestalt, i starkt vitt ljus, för en lika kort stund up-
penbarar sig bland träden ovanom källan. Endast den sista,
mörkklädda flickan, de tunga skyarnas inkarnation, vandrar
med långsamma steg över gångbanan, och dröjer på scenen
nästan ända till ridåfallet. Det hela är lätt åstadkommet
och förfelar aldrig sin avsedda verkan; ehuru det ju kan sättas
i fråga huruvida denna mer än de övriga tablåerna bidragit
till att vare sig vidga eller fördjupa kännedomen om Rune-
bergs diktning.
Den näst Källan populäraste av de lyriska dikterna, och
den som under Runebergs tid oftast sjöngs i samband med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
