Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 Runebergskulten.
och alar; och källan, som från sin begränsade, stilla vattenyta
återkastar skyarnas skiftande färgspel.
Det är dessa naturskildringar, från Hanna, från Den femte
juli och Vårt land, från Svanen och från Källan, som man på
olika håll varit angelägen om att identifiera i sin hembygd.
Uppgiften har icke i alla de olika fallen varit lätt, då ju de
Runebergska landskapen i regeln äro alltför litet detaljerade
för att tillåta en obestridlig lokalisering. (Källan t. ex. kunde
ju befinna sig i vilken del av landet som helst.) Men så tillfreds-
ställd har man varit över blotta möjligheten att kunna beteckna
något av dessa landskap som sitt, att man nöjt sig med de
svagaste sannolikhetsargument. Om det blott kunnat ådaga-
läggas, att Runeberg besökt en vacker plats, har man tagit för
givet att han där har diktat någon av sina mest kända sånger.
Vid platsen ha anknutit sig sägner, och i några fall ha t. o. m.
små kulthandlingar förrättats vid den. Sådana centra för
Runeberglore finner man på Punkaharju och i Ruovesi (för
Vårt land och Den femte juli) samt i Jakobstad, Kronoby
och Saarijärvi (för Svanen, Hanna och Källan).
Om Punkaharju berättar Ernst Lampén, som gjort åsens
traditioner till föremål för ett ingående studium, att orts-
ungdomen och turisterna den 5 juli bruka fira små fester
på den s. k. Runebergskullen. Likartade bruk torde emellertid
förekomma även på andra natursköna åsar. Om ett sällskap
den kvällen befinner sig på en utsiktsplats, är ingenting natur-
ligare än att någon uppläser Runebergs dikt, som ju har sin
tillämpning på alla insjölandskap i Finland. Och om det finns
sångare med i hopen är ett litet festprogram i hast improvi-
serat.
Vid Runebergskullen på Punkaharju kunna sång och
deklamationer emellertid få en särskild motivering genom hän-
visning till en sägen, som i olika varianter förtäljes i trakten.
Den fullständigaste versionen anträffar man hos en engelsk
resande, George Renwick, i vars år 1911 utgivna bok Finland
to-day man bl. a. läser: »Vägen stiger uppåt mot Runebergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
