Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ef 376 Runebergskulten.
“,
lil
granskning, därför att de åtminstone skenbart tyda på att
han varit likgiltig för Punkaharjus naturskönhet.
När Runeberg år 1845 i sitt hem mottog besök av de tre
folkskalderna Kymäläinen, Puhakka och Makkonen, och hört
den första av dem föredraga sin dikt om Punkaharju, sade
han, att han själv tillbragt 12 timmar på den vackra åsen
utan att någon lust att besjunga den vaknat hos honom.
Oaktat hans hustru flere gånger uppmanat honom att skriva
om Punkaharju hade han icke kunnat förmå sig därtill. Och
han ville allra minst göra det numera, sedan han fått höra
Kymäläinens vackra sång.
Allt detta kunde ju, om det toges efter bokstaven, fattas som
ett bevis för att landskapet icke gjort något starkt intryck på
skalden. Men det kan även tolkas så att han beundrat platsen
liksom alla andra, men av en eller annan anledning icke kände
lust att skriva om den, och att hans obenägenhet endast steg-
rades av hustruns uppmaningar. Någonting sådant tycker
man sig kunna spåra i det gäckande svar, med vilket han avbröt
Fru Fredrikas utrop av förtjusning över åsens naturskönhet:
»Åhhå; det där är ju nästan lika vackert som Hilda Holms
lillfinger». Men om man känner Runebergs — och fru Rune-
bergs — beundran för den „strålande, i hela landet omtalade”
skönhet, som år 1838 hade spritt sin glans över sällskapslivet
i Borgå, förstår man att han med den djärva jämförelsen gav
en rangplats åt landskapets sevärdhet. En likadan utmärkelse
tilldelade han åsen i en aforism, vilken vid tvenne skilda till-
fällen anförts av Zachris Topelius, och vilken Topelius t. o. m.
tagit till utgångspunkt för en liten dikt. „Ställ Hilda Holm
»på Punkaharju , sade Runeberg, ,,och du omfattar med en
”blick allt vad naturen och människolivet erbjuder skönast».
I ett brev till Augusta Lundahl, som fru Runeberg skrev
kort efter hemkomsten från resan, finner man även ett direkt
intyg på att Runeberg ingalunda med likgiltiga blickar be-
traktat det nu så berömda landskapet. Efter att ha skildrat
holmarna, vattnen och åsen, fortsätter brevskrivarinnan:
»Runeberg beslöt, när vi reste däröver, att du måste resa dit
Sill
i the.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
