Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kultplatser och platskulter. 377
„för att se den, och ej tror jag att du skulle ångra resan. Be-
„synnerligt att man knapt hör den [åsen] nämnas, och den är
,,väl dock troligen i hela världen ensam i sitt slag. Den skönaste
„bro som fins, ty en bro över Saimen bildar den. Vi tillbrin-
„gade där en dag och gingo till fots över hela åsen åtföljda av
,,några Nyslottsbor.»
Samma förvåning över att Punkaharju icke varit mer
omtalat i Finland kommer till uttryck i en anonym artikel i
Borgå Tidning för år 1839, om vilken lektor Ernst Lampén
förmodar att den författats av Runeberg. Vore hypotesen
riktig behövde man alls icke fråga sig, vilket intryck åsen
gjort på Runeberg, ty samtliga epiteten äro oreserverat
lovsjungande. »Det härliga Punkaharju”, heter det bland
annat, »vars like förgäves torde sökas både i södern och
norden.” Den något tunga stilen i uppsatsen, erinrar, såsom
Lampén framhållit, om Runebergs prosa, men det synes oss
icke uteslutet, att den måhända författats av hans hustru,
eller att den varit ett resultat av samarbete mellan makarna.
Till förmån för tron att den, på ett eller annat sätt, stammar
från skaldehemmet, kan man åberopa en omständighet, som
icke påpekats av Lampén. Det talas nämligen i densamma om
de talrika, yppiga törnrosbuskar, som växa på åsens sluttning,
och om de blygsamma liljekonvaljer, som krossas under kärr-
hjulen, när de resande köra ovarsamt. Och i Fredrika Rune-
bergs Teckningar och drömmar anträffar man en romantisk
prosadikt, Liljekonvaljen, i vilken de trånande konvaljerna
mellan hjulspåren samtala med de yppigt blommande törn-
rosorna på sluttningen av Punkaharju ås. Artikelförfattaren
har väl därför — såvida man icke vill misstänka reskamraten,
magister Karl Henrik Ståhlberg — med all sannolikhet varit
den ena eller den andra av det äkta par, som i slutet av juni
år 1838 reste över Punkaharju ås, och sågo törnrosor och lilje-
konvaljer samtidigt blomma vid vägen.
För att med bestämdhet kunna påstå att Punkaharju-
landskapet övat ett visst inflytande på Vårt land och på
Den femte juli, måste man emellertid förutsätta, icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
