Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 Runebergskulten.
vårdarinna av de folkliga Runebergstraditionerna, vaktmästar-
frun vid Fiskarstugan utanför Jakobstad.
Vid ett besök på kultplatsen sommaren 1932 berättade hon
för mig, huru hon gjort stugan och dess närmaste omgivning
till en asyl för Runebergs vänner småfåglarna. Hon var
lycklig över att bofinkarna häckade under taklisten, och över
att ekorrarna rett sig ett bo på vinden av hennes lilla vakt-
mästarbyggnad. Hon såg till att inga katter fingo komma i
närheten av området, och hon varnade, med hänvisning till
Runebergs naturkärlek, traktens pojkar för att ofreda några
levande varelser i skogen och på fälten. Men hon nöjde sig
icke härmed. Hon samlade barnen omkring sig för att leda
dem på vandringar längs de vägar, hon tänkte sig att Runeberg
gått upp under sin barndom, när han begav sig till sin faders
fiskarstuga.* Och hon försummade under dessa vandringar
icke att för sina små följeslagare utpeka den källa, med rent
och kristallklart vatten, vid vars rand skalden hade suttit
när han diktade sin berömda sång. Hon kunde endast be-
klaga, sade hon, att denna „Kråkholmskälla” numera blivit
överbyggd, så att man ej som förr kunde se, huru vattnet
omedelbart sprang fram ur jorden.
Med nyss inhämtad visdom dristade jag mig till påståendet
att den rätta Runebergskällan, enligt vad en ortshistoriker i
staden meddelat mig, icke blivit överbyggd, och att den var
belägen ett stycke från Kråkholmskällan. Denna invändning
blev emellertid motsagd, och det uppstod ett litet menings-
byte om Runebergskällorna överhuvud, som slutade med att
vardera parten i en viss mån behöll rätten, men samtidigt
även i en viss mån böjde sig för den andras argument. Från
det litteraturhistoriska hållet gjordes det gällande, att varken
den överbyggda eller den andra källan kunde ha varit „ort"
för den berömda dikten, eftersom „Jag sitter källa vid din
rand” med all sannolikhet stammar från tiden efter det Rune-
* Med en viss tillfredsställelse nämnde berätterskan att barnen i
trakten brukade kalla henne „Tant Runeberg”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
