Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Reaktion mot Runebergskulten — Kultens framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 Runebergskulten.
saknat sanningsgrund — alldeles frånsett att den är skriven i
en ton, som illa stämmer överens med tacksamheten för visad
gästfrihet. Men man kan svårligen frigöra sig från misstanken
om att motsatserna mellan svart och vitt alltför starkt blivit
framhävda. Det är väl dock icke riktigt att beteckna Rune-
berg, hos vilken djup ödmjukhet var förenad med en nog så
stark självkänsla, som »älskvärt blygsam». Och det kan väl
förlåtas om Björnson, som under vintern 1871—1872 genom
döden miste sin fader och sin lilla dotter Dagny, försummade
att göra några frågor om Runebergs sjukdom — huru stö-
tande denna uraktlåtenhet än må ha känts för en hängiven
Runebergsdyrkare. *
Ett sammanträffande av ogynnsamma omständigheter
har vållat att Björnson även vid ett senare tillfälle, d. v. s.
under hansi maj år 1888 företagna resa till Finland, blivit be-
skylld för sidvördnad gentemot Runebergs storhet. Vid
gravvårdsavtäckningen i Borgå år 1888 drog ceremonin så
långt ut att den norske diktaren miste lusten att, som man
väntat, bidraga till högtidligheten med ett tal. Och han
begav sig direkte från graven till järnvägsstationen, utan
att begagna ett erbjudet tillfälle till ett hastigt besök i
skaldehemmet. De långa talen, på svenska och på finska, den
stickande vårsolen och den tunga päls han bar hade tröttat
Björnson — men detta erkändes icke som en giltig ursäkt av
dem som anordnat ceremonierna. Tyvärr gjorde han sig
oavsiktligt skyldig till ytterligare en uraktlåtenhet, som långt
senare lagts honom till last av hans vedersakare. Han obser-
verade icke strax att man stämde upp Vårt land och blot-
tade sitt huvud först efter det Strömborg välvilligt knyckt
honom i armen. Så gick det till i verkligheten, enligt vad tro-
värdiga vittnen intygat. Men en muntlig tradition — som
här må behörigen avlivas — förmäler att den norske diktaren
* Vid ett möte i Borgå lyceums konvent i slutet av 1880-talet om-
talade Strömborg för oss lyceister med en viss bitterhet, att Henrik
Ibsen, med vilken han sammanträffat på en resa, underlåtit att förfråga
sig om Runebergs hälsa, ehuru han visste att Strömborg kom från Borgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
