Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Reaktion mot Runebergskulten — Kultens framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reaktion mot Runebergskulten •— Kultens framtidsutsikter. 403
genmälet, „sade ’bland nordens nu levande skalder’. Runeberg
„är död, och Topelius har utövat sitt största inflytande på en
,,äldre generation, icke på den som nu är ung, och om vilken
,,talaren talade.”
Enligt vår tids sätt att se hade Neiglick kunnat bespara
sig detta slags försvar. Det hade ju, säger man sig, varit nog
med påpekandet av att Runeberg en gång för alla gestaltat
vår åskådning, och övat ett inflytande på oss som var så stort,
och tedde sig så självfallet, att det knappast behövde fram-
hållas — medan Björnson brutit in i de ungas liv, och väckt
dem till medvetande om den nya tidens ansvar och förpliktel-
ser. Man tänker sig vidare att Neiglick kunnat begagna till-
fället för att, i överensstämmelse med en åskådning som säkert
var hans, uppvisa hurusom vördnaden för de stora döda
kunde, och borde, förena sig med mottaglighet för allt som var
värdefullt i den levande diktningen. Att han icke gjorde något
av allt detta hade kanske delvis sin orsak i att han förde pen-
nan på andras, och icke blott på sina egna vägnar, ty be-
teckningen „läsare af Finsk Tidskrift” bör tydligen förstås
som en pluralform. Men han var väl även medveten om att
han hos sin motpart icke skulle ha funnit gehör för ett resone-
mang som det här skisserade.
Runebergskulten, sådan den i slutet av det förra århundra-
det representerades av bl. a. Ernst Lagus och Bernhard Est-
lander, var exkluderande till sitt väsen. Dess anhängare
ville icke erkänna någon möjlighet att på en gång beundra
Runeberg och 1880-talslitteraturen. Detta framgår, för att
nämna ett exempel, tydligt nog av de reflexioner, med
vilka Bernhard Estlander år 1891 avslutade en artikel
om Wolrad Eigenbrodts Runebergöversättningar. Och
samma uppfattning kom vid denna tid ofta till synes
i föredrag och i bokanmälningar, där man, på tal om de le-
vande författarna, påpekade i huru hög grad de saknade
Runebergs dygder, och på tal om Runeberg framhöll,
huru vansläktade hans efterföljare i Finlands litteratur tedde
sig vid sidan av honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
