Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Reaktion mot Runebergskulten — Kultens framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 Runebergskulten.
lägger, att skaldens själsliv under ungdomsåren varit mer upp-
rört, och hans erotiska förhållanden mer tilltrasslade, än man
tidigare föreställt sig. Och samme författares artikel om Berta
Edelfelts publikation, Ur en gammal dagbok (1922), innehåller
ett märkligt, dokumentariskt bestyrkt meddelande (vi syfta
på B. O. Lilles uppteckning av det tumanhandssamtal, vid
vilket Runeberg för honom yppat, huru hejdlöst han varit
förälskad i Maria Prytz), som bevisar att de äldre biografernas
olympiskt lugna Runebergsgestalt ingalunda haft någon full
motsvarighet i verkligheten. Bakom den yttre behärskning,
som skaldens manliga stolthet pålade honom, rörde sig ett
lidelsefullt inre liv, som i regeln endast låter sig ana i dik-
terna och för vars svallningar den äldre kritiken synes ha
saknat allt gehör. Men i samma mån dessa dolda sidor av
Runebergs väsen uppmärksammats av biograferna har dikt-
ningen gjorts tillgängligare, och personligheten intressantare,
för moderna läsare. T. o. m. små anekdoter om karaktärsdrag,
vilka kunde betraktas som svagheter i Runebergs natur, ha
fört skalden närmare de generationer, som stötts tillbaka
av förgudningen. Detta bevisas bl. a. av en intervjuartikel
från år 1929, i vilken F. E. Sillanpää, som denna gång sannolikt
talade på många jämnårigas vägnar, framhöll att berättelser
sådana som de om libationerna i Runebergs herrum, och om
hans skymningspromenader med Emilie Björkstén, hos honom
nyväckt intresset för en personlighet, vilken redan hade be-
gynt te sig lika livlös som gipsbysten på ett skåpkrön.
Berövar man uttalandet allt som i detsamma är medvetet
tillspetsad paradox, kvarstår där någonting att taga vara på.
Det ligger naturligtvis ingen förnuftig mening i att det er-
fordrades påvisanden av några förseelser mot den borgerliga
och konventionella moralen, för att skaldens personlighet skulle
framstå intressant för en blaserad eftervärld. Icke ens de s. k.
mänskliga svagheterna äro några oumbärliga drag i de stora
personligheternas karaktärsbilder. Envar är ju medveten om
att naturen nog sörjt för deras förekomst, och vi kunna därför
med värme och sympati hylla våra hjältar och helgon utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
