Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 Runebergskulten.
författare till en i denna årgång införd dikt” etc. (d. v. s. till Runo Rune-
bergille). Till stöd för Öllers antagande kan nämnas, att man tillskrivit
Ignatius en annan i Sanansaattaja för 1840 publicerad dikt till Judén.
(TalviOja, Kuuno A., Jaakko Juteini ja hänen kirjallinen toimintansa.
1915. s. 120.) Denna dikt är emellertid signerad (—g—.) Mot Judéns för-
fattarskap talar att han under åren 1840—41 torde ha signerat sina i
Sanansaattaja publicerade dikter med märket V—s— (Vanha suomalai-
nen). Krohn, Julius, Suomalaisen kirjallisuuden vaiheet. 1897. s. 213.
S. 155 st. 2. Ur Strömborgs anteckningar ha vi icke kunnat uppleta
några andra tillägg till den Carpelan-Tudeerska förteckningen, än att
Runeberg år 1843 kallades till medlem av Det kongelige nordiske Old-
skriftselskab i Köpenhamn (a. a. II. s. 312), att han år 1844 blev ledamot
av Svenska fornskriftsällskapet (ibid. s. 334) samt att han år 1861 inbjöds
att närvara vid Kristiania universitets femtioårsfest (Suppl. bd. s. 84).
— Som bevis på den vikt man på många håll fäste vid dylika utmärkel-
ser kan det nämnas att man kände sig stött, när Runeberg år 1873
blev kommendör av Svenska Nordstjärneorden med stora korset, och
Svenska regeringen samma år gav en enkel Nordstjärna åt den minst sagt
impopuläre professorn i ryska A. F. Nordqvist. Detta sammanträffande,
som i Finland och Sverige väckt såväl förvåning som gissningar, förklara-
des emellertid i ett brev från Stockholm till Göteborgs Handels och Sjö-
fartstidning av S. A. Hedlund. Nordqvist hade, så hette det i förklaringen,
till svenska översatt några i Riga anträffade ryska skrifter rörande
Sveriges historia. Då han vägrat mottaga honorar i pengar, hade han fått
stjärnan som lön för mödan.
Åbo Underrättelser, som i sitt nummer för den 6 sept. 1873 avtrycker
Hedlunds förklaring, bifogar för sin del: »Men fatalt var det i alla fall att
han skulle erhålla utmärkelsen på samma gång som Runeberg.»
S. 156 st 2.. Jfr Strömborg, a. a. III. s. 50.
S. 157 st. 1. ibid. III. ss. 7—8.
S. 159 r. 1. Strömborg, a. a. Suppl. bd. s. 381. Citat av ett brev från
bergmästare Fredrik Tengström till hans syster, professorskan Carolina
Tengström, daterat 31 maj 1860.
Ss. 159—160. Redogörelsen för festligheterna vid Runebergs silver-
bröllop grundar sig på följande källor: Borgå Tidning 26 jan. 1856; Hel-
singfors Tidningar 26 jan. 1856 (den oundertecknade artikeln är tyd-
ligen författad av Z. Topelius); (Björkstén, Emilie), Några minnen af
e***. 1871. ss. 19-31; Strömborg, a. a. III. ss. 251-261; Hartman,
Torsten, Borgå stads historia. III. 1908. s. 647.
S. 160 st. 2. Runebergs brev till v. Beskow. Efterlämnade skrifter.
II. 1879. s. 271.
S. 162 st. 2. Lagus, Hugo, Ur en gammal brevsamling. Finsk Tid-
skrift. 1930. II. ss. 303-308 (brev frän C. A. Edelfelt, daterat 27 dec.
1850, till W. Lagus i Odessa).
S. 162 r. 3. nedifr. Jfr Topelius, Z., Runebergs ord till Björneborgarnes
marsch i kalendern Svea. 1894 och i Samlade Skrifter. 24. 1903. ss. 396 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
