Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 Runebergskulten.
„genom de stora glasögonen, en av det där gemytliga slaget, som hava
„större fallenhet för kroppens än för själens spis».
Målarens oskicklighet bär väl i första hand skuld till intrycket, men
man vågar väl även antaga att modellen under séancerna icke haft något
av sina mest besjälade ögonblick.
För närmare uppgifter om Wetterberghs porträtt, som numera inför-
livats med samlingarna på Gripsholm, se Meinander, K. K-, Porträtt af
Johan Ludvig Runeberg i Johan Ludvig Runebergs hundradrsminne.
1904. s. 165, samt magister Karin Allardts utgivaranteckningar till Ström-
borgs bok. a. a. III. s. 424.
S. 198. Det har i texten, på angivna skäl, talats om en pseudo-Blanche,
som för Söndags Nisse skulle ha förtalt om sitt deltagande i morgon-
besöket hos Carlén. Vad man vet om Blanches resor år 1851, utesluter
dock icke den möjligheten, att han inträffat i Stockholm före den 11 juli,
då Runeberg begav sig till Uppsala. Och i sådant fall kunde det må-
hända rent teoretiskt sett ha funnits någon verklighetsmotsvarighet till
en berättelse som år 1877 (den 11 juli) ingick i Åbo Posten. Berättelsen
är undertecknad av „en f. d. Stockholmsbo”, och den är tryckt under
rubriken Runeberg vid Stagnelii och Nicanders gravvård. „Mycket tidigt”,
så läser man här, „en vacker sommarmorgon år 1851, syntes tvenne
„män vandra upp för Hornsgatan till den-förenämnde kyrkogårdsporten
„[vid Maria kyrka] och inkomne stannade de framför den anspråkslöse
,,gravvården. — I den mindre av de besökande igenkände man genast
„August Blanche, vilken med flit, som det tycktes, avlägsnat sig ett gott
„stycke utåt kyrkogården. Den andre var av reslig och stark kropps-
„byggnad, slätrakat ansikte med ädla och rena, men allvarliga anletsdrag,
„han var svartklädd med svart halsduk och bar en hög kullrig filthatt,
„närmast lik dalkarlarnas, samt begagnade glasögon. Efter några minuters
„förlopp blottade han sin höga, kala, men tankedigra hjässa, och med
,,sänkt huvud, nedfällda och korslagda armar betraktade han orörligt
,,en lång stund den lilla gravvården. Vad han tänkte? Det vet skalden
„och Oud. Måhända med Stagnelius: ’Så länge karlavagnens bloss än
„över Manhems fjällar brinna, skall ingen ovän kuva oss’. Slutligen
„tog han plats på en närbelägen gravkulle, alltjämnt försänkt i djupt
,,begrundande, tills äntligen Blanche bjöd den reslige sin arm, och pro-
„menaden fortsattes längre uppåt Hornsgatan till det lusthus, där Swe-
„denborg haft sina uppenbarelser.”
Historiens trovärdighet förringas av att det i fortsättningen omtalas
hurusom Blanche från Swedenborgs lusthus åtföljde Runeberg till skalde-
gravarna på Klara kyrkogård. Och om denna uppvaktning vet man ju,
såväl på grund av Strömborgs och Bergs notiser som på grund av Rune-
bergs brev till Beskow (Efterlämnade skrifter. II. s. 260) att det var
Beskow som här var följeslagaren. Så apokryf berättelsen i Åbo Posten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
