Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Predikoämbetet Åhr M DC XCIII Med flit
öfwer-sedd/förbättrad och förmehrad/Och Ahr 1694 af
trycket vtgången», meddelas här en parafrasering
af en af Davids psalmer. Den svenska psalmen
verkar som en gammal bondmålning, den leder
tanken på hvitmenade landtkyrkor och röda stugor.
Ps. 44 (Then 22. K. D[avids] Psalm) v. 5:
Drag tu tig icke långt ifra,
Ty nöden är förhanden,
Men ingen är som hielp förmå,
Thess större är then wånden.
Store stutar vti en ring,
Hafwa sig om mig begifwit,
Och fete oxar rundt omkring,
Stå mig alt efter lifwet,
Som leijon wred,
Gapa the med sin munn så bred.
Psalmen stöder sig på följande verser i
Psaltaren:
EN Davidz Psalm til at föresiunga om Hindena som bittida
jagad warder.
Store stutar hafwa belagt mig; fete oxar hafwa omwerft
mig.
The vpgapa med sin munn emot mig, såsom ett glupande
och rytande leijon.
Oaktadt Svedbergs psalmbok blifvit »af thet
wyrd. Predikoämbetet med flit öfwersedd», väckte
den vid sitt utgifvande en ortodox storm.
Svedberg sade: »Jag känner fratres», och dessa upptäckte
26 förvillelser i dess 482 (ej 483) psalmer. Trots
Karl XI:s nitiska beskydd — (konungen tog en af
psalmbokens angripare, professor Jernfeld, »ifrigast
i brickan och stötten mot väggen, hvaraf han måste
intaga sängen och betänka sin djerfhet och
otidighet. Afgick så efter några dagar med döden») —
beslagtogos de utsökt väl tryckta upplagorna, och
först nästa år utkom den s. k. gamla psalmboken,
i hvilken den ofvan citerade psalmen bär n:r 39.
Sid. 244. Watteau och hans mecenat
M. de Julienne. G. Hirth anser i sin
Kultur-geschichtliches Bilderbuch», att den
violoncellspe-lande mannen är gravören Tardieu själf.
Sid. 245. Vinterns nöjen. Spelet l’ombre
eller 1’hombre har sitt namn från Spanien. Det
spelades af två, tre eller fem personer, vanligen
af tre. Hvarje spelare fick 9 kort. Den, som
hade spelet, sade: »Yo soy 1’hombre» — jag är
mannen. Detta spel lefver ännu i Spanien under
namnet tresillo. — Ashton, Social life in the reign
of queen Änne.
När Herman von Bremen instruerar sin hustru
Geske i konsten att vara borgmästarfru, yttrar han:
■ Om Morgenen skal der et Thee-Bord være dekket
for Fremmede, som kommer, om Eftermiddag et
Caffee-Bord; og derpaa spilles Kort. Der er et
vist Spill, som kaldes Allumber; jeg vilde give
100 Rixdaler til, at I og vor Datter Froichen
Engelke forstod det.» — Ur Holbergs »Den
Politiske Kandestober», hvilken uppfördes första gången
1722.
Sid. 248. Kärleksförklaringen I
Holbergs »Barselstuen»,tillkommen år 1723,föres i akt.
II, scen 3. följande samtal:
»2 Danae.
Ey, Madame! spørg os ikke mere, ellers
kommer jeg til at beskrive hende Marthe
Mortens-Datters Adriene, hvilket jeg ikke kand giøre i en
Time.
1 Dame.
Ja, den Pige klæder sig forbandet absurd.
2 Dame.
Gav I ogsaa Agt paa hendes Adrascanter
[engageanter]?»
Sid. 251. Ostronfrukosten. Måltid under
1730-talet. »Det finnes råa människor, som äro
nog inskränkta till att anse såsom opassande för
en vis man att hängifva sig åt lifvets vanliga
njutningar och bekvämligheter. Man skulle kunna
tillrättavisa dem med den franske filosofens ord,
då en glad markisinna tillsporde honom: ’Hvad,
bruka äfven ni filosofer ata läckerheter?’ —
’Tror ni då’, svarade Descartes, ’att Gud skapat
läckerheterna endast för dårarne?’» —
»Franska köket, tre århundradens verk, skulle
under stora historiska växlingar varit fullkomligt
förstördt, om ej dess traditioner bevarats. Mer
än hälften af förgångna tiders snillrikhet och
nästan all den franska älskvärdheten ha varit i
hög grad befordrade af den franska kokkonsten.
Condéernas och Soubisernas kockar bidrogo på
sin tid i icke ringa mån att höja och lifva de
måltider, vid hvilka Montesquieu, Voltaire,
Diderot, Helvétius m. fl. så ofta möttes. Det var vid
dessa sällskapliga sammanträden, som den franska
konversationen lifvades och förfinades genom de
utsökta rätter, som kockens skickliga hand tillredt.
Några timmars angenämt, lätt och
obehindradt samtal mellan bildade och belästa män gjorde
mer för att befordra människosnillets utveckling
än en mängd ’spekulativa, bokskrifvande
akademiers’ arbete. Mången stor och allvarlig frågas
lösning, spridningen af nya och vidsträckta
åsikter, tillkomsten af snillrika essais och undervisande
mémoires, för allt detta stå vi i tacksamhetsskuld
till den skara fina och angenäma män och
kvinnor, som till en viss grad sammanhöllos genom
den utomordentliga dragningskraften af den tidens
petit soupers och lysande middagar.
Den franska revolutionen var emellertid nära
att ödelägga hvad Montaigne kallade l’art de la
gueule. ’Hade göter och vandaler fortsatt något
längre’, säger en snillrik epikuré, som öfverlefde
revolutionen, ’så hade receptet på en
kycklings-frikassé varit ohjälpligt förloradt.’ Men en damm
sattes för förödelsen, kulturen räddades, och hvad
Höffding kallar ’Værdiens bestaaen’ var tryggad,
när »de första rökmoln, som tillkännagåfvo kok-
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
