Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstens återuppståndelse, varseblefvos från köket
hos en f. d. biskop, sedermera kejsar Napoleon
I:s arkekansler Cambacérès.» — Hagdahl,
Kokkonsten som vetenskap och konst.
Chantilly testamenterades till hela 1’Institut
de France, ej blott till Franska akademien.
Sid. 256. Dryckesgille i St Johns
kaffehus. Såsom en parallell till denna engelska
dryckes-orgie torde Israel Holmströms († 1708) vers i »En
suputs försvar» förtjäna citeras.
»Annan glädje må väl fara:
Dricka skall min glädje vara.
Dricka är min enda ro,
Näst vid tunnan vill jag bo,
Hvad jag äger, skall jag sälja,
Köpa vin och det uppsvälja.
Uti heta strupen min,
Där skall öl och vinet in.
Hvad jag nå’nsin har fått ärfva,
Det jag fatt ell’ får förvärfva,
Allt skall ösas i min kropp,
Allt i hop skall drickas opp!»
Sid. 258. Ludvig XV. Som ett exempel
på konung Ludvig XV:s vidskepliga fruktan för
de religiösa formerna förtjänar det meddelas, att
vid påsktiden 1739, då han skulle »faire ses
pa-ques», d. v. s. vid påskhögtiden skrifta sig och
taga nattvarden, han ej velat eller rättare vågat
underkasta sig denna ceremoni, skrämd som han
var af berättelser, hur uppenbara syndare vid detta
tillfälle fallit ner döda, träffade af den gudomliga
vreden. Då han således hvarken ville ens under
tiden närmast före och efter påsk och
nattvardstagandet försaka några synder eller vågade ljuga
vid bikten, måste han undandraga sig ceremonien,
och då le grand prévèt frågade honom, om han
i alla fall ville utföra handpåläggning för att böta
de skrofulösa, hvilka som vanligt efter
nattvardsgången väntade på konungen förj att af honom
återfå sin hälsa, svarade han torrt: »Nej.» —
Michelet, Hist. de France, XV.
Den gamla föreställningen, att regenten kunde
helbrägdagöra, fanns äfven i England. Boswell
berättar i sin bok »Life of Samuel Johnson», att
man som barn föit Johnson till drottning Anna
för att hon skulle helbrägdagöra hans svaga syn.
Sid. 273. Adelaide, Madame de France.
Enligt Larousse och Littré kallas hvarje medlem
på manssidan af en regentfamilj »prince» eller
>princesse du sang». Denna titel tillkom sålunda
Madame Adelaide, hvilken som konungens dotter
tillhörde »les enfants de France».
Sid. 287. Hos en förnäm polsk familj
i Danzig. Kongl. Hof-Predikanten,
Contracts-Prosten och Kyrkoherden Georg Gezelius yttrar i
»Försök til et biographiskt Lexicon öfver
Namnkunnige och Lärde Svenske Män. Hos Swederus,
Stockholm, Upsala och Åbo, 1780», om Stenbock:
»I Konung Carls Polska fälttåg, til 1706,
var han clels i följe med Konungen och Hufvud-
arméen, dels agerade han med särskildte Corpser;
brukades i synnerhet at drifva in Contributioner,
hvartil Konungen kände honom särdeles skickelig,
äfven som til at göra broar öfver strömmarne,
där Svenske Arméen, uti det ovägade Polen,
skulle fram och tilbaka tåga . . . Konungen hade
dock ej släpt Grefve Stenbock ifrån sig, så framt
hans hälsa, som i Polen blifvit ganska illa
medfaren, ej hade äskat någon ledighet och tid til
des återställande. Grefven hade i Polen varit
General-Krigs-Commissarius, och besörgt 0111 hela
Arméens underhåll, hvilken besvärliga syssla
medtog hans krafter i samma mohn, som den skattade
Polska Adelens gods och Städernas rikedomar.»
Sid. 314. Goethe. En från schweizaren
Soret härrörande notis, daterad aug. 2 1830, i
Eckermann^ »Gespräche mit Goethe» ger en
föreställning om den vikt Goethe fäste vid
utvecklingsläran och sin andel i dess genombrott:
»Die Nachrichten von der begonnenen
Julirevolution gelangten heute nach Weimar und
setz-ten allés in Aufregung. Ich ging im Laufe des
Nachmittags zu G. ’Nun’, rief er, ’was denken
sie von dieser grossen Begebenheit? Der Vulkan
ist zum Ausbruch gekommen, allés steht in
Flam-men, und es ist nicht ferner eine Verhandlung bei
geschlossenen Thürenl’
’Eine furchtbare Geschichte!’ erwiederte ich.
’Aber was liess sich bei den bekannten Zuständen
und bei einem solchen Ministerium anderes
er-warten . .. .’
’Wir scheinen uns nicht zu verstehen. Ich
rede gar nicht von jenen Leuten; es handelt sich
bei mir um ganz andere Dinge. Ich rede von
dem in der Akademie zum öffentlichen Ausbruch
gekommenen, für die Wissenschaft so höchst
be-deutenden Streit zwischen Cuvier und Geoffroy
de Saint-Hilaire!’
’Die Sache ist von der höchsten Bedeutung’,
fuhr G. fort, ’und Sie können sich keinen Begriff
machen, was ich bei der Nachricht von der
Sitz-ung des 19. Juli empfinde. Wir haben jetzt an
Saint-Hilaire einen mächtigen Alliirten auf die
Dauer. Ich sehe aber zugleich daraus, wie gross die
Theilnahme der französischen wissenschafdichen
Welt an dieser Angelegenheiten sein muss, indem
trotz der furchtbaren politischen Aufregung die
Sitzung dennoch bei einem gefüllten Hause
statt-fand. Das beste aber ist, dass die von Geoffroy
in Frankreich eingeführte synthetische
Behand-lungsweise der Natur jetzt nicht mehr rückgängig
zu machen ist. Die Angelegenheit ist durch die
freien Diskussionen in der Akademie jetzt
öffent-lich geworden, sie lässt sich nicht mehr an
ge-heime Ausschüsse verweisen und bei geschlossenen
Thüren abthun und unterdrücken. Von nun an
wird auch in Frankreich bei der Naturforschung
der Geist herrschen und tiber die Materie Herr
sein. . .. Ich habe mich seit 50 Jahrén in dieser
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
