Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Höväxter - A. Gräsartade höväxter (Fodergräs)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordarten och läget; hvadan den kan odlas på alla jordarter
endast med undantag af den lätta sandjorden.
Fodervärdet är högre än hos timotej.
Ängssvingel,
en af den naturliga ängens allmännare gräsarter, som ej
utan skäl upptagits till odling på de mångåriga vallarna.
Ängssvingeln utmärker sig för kraftiga rötter, lång,
snabbväxande rotstock, som utsänder talrika bladskott,
hvarigenom växten har lätt för att sprida sig utan sådd samt
blir mycket varaktig; strået är bladrikt, uppnår nära 1
meters höjd, blomställningen är vippa. Ängssvingeln, som
i vilt tillstånd föredrager något låglänta lägen, går å
bördig jord till på nästan alla jordarter undantagandes
de torraste. I norra Sverge ersattes arten å de
naturliga ängarna af den närbesläktade rödsvingeln.
Ängssvingelns fodervärde synes vara något lägre än timotejens.
Ängsgröe
utgör förnämsta beståndedelen i den naturliga gräsmattan
i nästan alla belägenheter och är en af den svenska florans
allmännaste växtarter. Rötterna äro kraftiga, rotstocken
utbreder sig raskt och utvecklar talrikt med bladskott,
hvarigenom arten lätt bildar gräsmattor. Strået är
spensligt, omkring 0,5 meter högt, och hela växten, såsom
varande tämligen liten, lämpar sig mera till betesväxt än
till höväxt. Utmärkt af ganska högt fodervärde,
öfverträffar denna art de öfriga höväxterna såväl i varaktighet
som i härdighet
Kärrgröe,
nära besläktad med och mycket lik föregående art, från
hvilken den dock skiljer sig bland annat på rotsystemets
beskaffenhet. Ehuru ej försedd med ängsgröets krypande
rotstock, utmärker sig likväl kärrgröet för stor varaktighet
och är af värde för sådana vallar, som afses till bete, i
ail synnerhet sådana å torfjord. Fodervärdet synes vara
högre än hos timotej och ängsgröe.
Ängskafle,
ett till strå och blomställning om timotej påminnande gräs,
som dock i öfrigt är af ganska afvikande beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
