Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Höväxter - A. Gräsartade höväxter (Fodergräs)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i motsats till timotejen utvecklar sig tidigt och snabbt
samt i detta hänseende öfverträffar andra fodergräs. Arten
föredrager i vilt tillstånd fuktiga lägen och bör hälst
odlas på låglänt mark, där den kan väntas gifva rikare
afkastning än något af de föregående gräsen,
fodervärdet har i praktiken blifvit något underskattat, men i
själfva värket torde ängskanen äga i det närmaste lika
högt sådant som timotejen; för att detta skall komma till
sin fulla rätt, fordras dock att slåttern företages vid eller
strax efter blomningen.
Strandsvingel
är en foderväxt, som länge odlats i England, men som
hos oss fått föga användning, trots dess obestridligen stora
betydelse. Arten, som i botaniskt hänseende står
ängssvingeln mycket nära, är betydligt större än denna, och
dess strå reser sig ej sällan till en höjd af 1,5 meter.
Med denna betydande storlek följer rätt grof halm samt
något grof bladbyggnad, egenskaper, som torde hafva
bidragit att afskräcka från gräsets odling, men det visar sig
vid närmare undersökning, att strandsvingeln ej blott har
en fördelaktigare sammansättning än t. ex. ängssvingel
och timotej, utan äfven gärna ätes af nötboskap och hästar.
Strandsvingeln har blifvit rekommenderad till odling jämte
andra mångåriga gräs å de s. k. mångåriga vallarna, men
gräsets i fråga egenskap att företrädesvis gå till på något
sanka lägen samt dess benägenhet att uttränga och kväfva
de mindre fodergräsen äro skäl, som tala för
önskvärdheten af enbär odling. I detta mycket mångåriga och
rikt afkastande gräs äger man obestridligen en mycket
fördelaktig foderväxt för tillgodogörande af sådana
arealer, som ligga olämpligt till lör fullständig utdikning och
dränering.
Jättegröe,
som utgör ett af Europas största gräs och är inhemskt i
södra och mällersta Sverge, har varit mycket
uppmärksammat ända sedan 1700-talet, men det oaktat ej fått
någon nämnvärd användning såsom kulturväxt. Detta,
öfver 2 meter höga, bladrika gräs har krypande rotstock
samt vipplik blomställning och förekommer i vilt tillstånd
endast i vatten eller å sumpiga stränder. Odlingen, som
hittills endast drifvits i liten skala å icke torrlagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
